Lantisen på Stureplan

Jag vet inte vad som hände men helt plötsligt var det något fel på min dator.
Och när jag säger helt plotsligt, då menar jag verkligen plötsligt! Chock men total övertygelse om att det inte var så farligt. Starta om, starta om.
DET FUNKADE INTE!
Så vad har jag gjort nu? Jo, jag har återställt datorn till fabriksinställningar. Shit! Allt mitt skit som jag intalat mig att jag behövde spara (har nu insett att jag kanske inte behöver det...) är borta! Börja om från början, börja om på nytt...
Känner mig inte såå uppåt, men va fan kan man göra.
Nu låtsas jag att jag köpt en ny dator för att få in lite spänning i det hela.

Förutom det så jobbade jag på slottet igår. Sjukt kul! Vi är snart tillbaka där, men idag är det dags för årets viktigaste event så jag försöker fokusera på det.
Nu känner jag att kaffe är en bra grej...

Jag känner en människa som är fantastisk på en massa massa massa vis!
Snäll, rolig, mysig, fin, smart, omtänksam och... på GC!
Det är nog det sämsta med den här människan. Förutom det faktum att jag saknar honom galet mycket!
Och när kommer han hem må tro? Tja, kontraktet går ut på min födelsedag... VET NI HUR LÅNGT DET ÄR TILLS DESS!? Sa jag galet? Galet!

Förutom det fick jag mig ett gott skratt idag när jag var på jobbet och skrev på en massa avtal. Eftersom att jag inte skulle jobba service så hade jag utsläppt hår och höga klackar (fråga mig inte ens var jag skulle sen för det är en heeelt annan historia...), något som inte direkt händer när jag är in-work-mode.
Så medans jag väntade på Blondie och drack kaffe kom en annan av mina arbetskamrater fram till mig och tjejerna och säger; Jag känner igen dig. Varför känner jag igen dig?
Det roliga är att hon är helt seriös. Vi driver lite med henne tills poletten trillar ner och hon stampar därifrån för att hitta ett par strumpor. Sjukt kul! Så olik mig tycker jag inte att jag är... Men tydligen.

Sen vill jag inte skriva mer för jag tappade både tråden och orken.

Jag kom inte ut så starkt igår. Något jag egentligen inte hade jätte stor anledning till eftersom att fredagen endast bestod i jobb (Wow, vilket ställe! Absolut kan absolut!) och sen lite öl med en ny, trevlig bekantskap.
Iaf så låg jag kvar lääänge i sängen och drack varm choklad med marshmallows, tittade på film och catchade upp med lite folk på fb.
När jag väl tog mig upp och ut var mitt enda mission att köpa en tärning för att sedan bestämma hur resten av dagen skulle se ut.
Det gick sådär.
Jag köpte tärningen. Fick ett samtal jag verkligen inte hade väntat mig. Och behövde inte tärningen.
Det alternativet vann direkt.
Så jag mötte en ganska fantastisk människa. Vi köpte pizza (jag som nästan aldrig äter pizza!) och lördags-mys-grejer. Sen åkte vi hem till mig, tittade på två romantiska filmer, pratade alldeles för mycket, drack rödvin och myste. Bästa lördagen på länge!
Efter att nu ha ätit frukost på sängen är han på väg till sin sida av stan och jag börjar inse hur random livet kan vara.
Det känns som vi har känt varandra hur länge som helst, men om man räknar efter är det inte ens två dagar sen vi träffades. Strange. Så brukar man oftast känna när man varit riktigt onykter och inte riktigt har koll på läget, men ingen av oss har varit onyktra. Som sagt; allt jag kan säga är Strange.
Fast på ett bra sätt.
Nu ska jag försöka ta tag i den här dagen också.

Yes! Idag ska bli sådär fantastiskt produktiv som jag bara inbillar mig innan jag somnar på kvällarna!
Stordåd ska uppnås! Frågan är bara vart jag ska börja...

Kanske inte så cool... Nej, det tror jag inte... Då hade vi nog inte gått ihop.
Men nu gjorde vi det och det är ju bra. Nu får vi se om det bara egentligen var ett spel för gallerierna.
85 är trots allt en bra årgång har jag hört.

Kände mig extremt bekväm idag. I mig själv. Nu vet dom vem jag är och nu vet jag att dom är nöjda med det.
Jag fick till och med Mr. Big att skratta. Skratta!

Så blev det sådär konstigt igen. Det var inte meningen. Konstigt på ett bra sätt.
Jag fick hem i snön och funderade på varför. Och kom fram till att det är för att vi båda behöver det. Inte allt. Inte mycket. Bara det.

Åtta minuter in har jag ingen aning om vad som har hänt. Men jag sörjer inte så mycket för det. Jag gillar ju inte ens programmet!
Laddade ner en pod-serie till min mobil förresten och lyssnade på på tunnelbanan. Gillade inte den heller riktigt. Men försöker. Varför gör man så? Jag gör så konstigt ibland.

Nu blev det här lite kryptiskt. Men jag är trött.

Jag känner mig så himla jobbig just nu! Men av erfarenhet så brukar saker lätta när man väl fått uttrycka det så nu tänker jag göra just det!

Hela mitt jag skriker just nu efter uppmärksamhet, kärlek, glädje och upplevelser.
Jag är inte nöjd med någonting av vad jag gör, tänker eller säger - det känns inte som att det är nog för någonting.
Och trots att jag känner det här skrikande behovet i mig själv så vill jag inte erkänna det.
Jag har ponerat att jag skulle erkänna det, men då kommer problemet att jag inte vet vad jag ska göra åt det.
Just för tillfället skulle jag kunna bli en grym stalker. Jag tror att det är percis så här dom känner. Kanske.
Men jag har inte ens någon att stalka! Jag är kräsen, krävande och mina krav är skyhöga.
Trots det längtar jag något otroligt efter att älskas och framför allt att älska.
Ska det vara så svårt? Det är inte så svårt på film. Där finns det så mycket kärlek att man tycker att det artificiella nästan borde bubbla över och bli riktigt.

Trots att det kanske verkar så av det jag skrivit här så handlar min inre känslostorm inte bara om tvåsamhet.
Det handlar om balans. Balans med mig själv, mitt liv, mina idéer, mitt tålamod, mitt jobb, min karriär, mina vänner.
En balans som jag inte har, som jag önskar mig, fruktar och längtar efter om vartannat.

Och hur fina vänner jag än har så vet jag inte riktigt vart jag ska vända mig med det här problemet, för jag kan liksom inte ens erkänna att jag har det. Dessutom så känns det nästan som kritik mot dem och det är det verkligen inte.
Jävla komplexa huvud! Jag vill bara vara nöjd! Hur svårt ska det vara!?

Var på casting idag och insåg att jag egentligen inte gillar att bli filmad. Kanske valt lite fel linje för det, eller så är det en sån där grej som man liksom måste lära sig att gilla. Typ som rotmos och korsord ni vet...
Fast det är så svårt. Jag är van vid att vara nära publiken, att få respons och känna uppskattning, och för den delen motsatsen, direkt. Att prata med en kamera är som att prata med... En prick? Jag vet inte som sagt.
Det är ju så svårt också för alla jag träffar är supertrevliga. Kanske för att jag är supertrevlig mot dem och dom vågar inte vara annat. Men man vet liksom aldrig om det går bra eller inte.

Det positiva med castingen idag (förutom att det var på fjärde våningen så att jag han snyta mig ordentligt i hissen innan...) är att jag inte är säker på om jag vill ha det.
Är inte supertaggad på det, men å andra sidan är det en bra erfarenhet, pengar och dessutom exponering.
Dock brukar jag alltid prestera bättre och vara mer genuint naturlig när jag inte riktigt bryr mig. Trots att ingen verkar märka när jag inte är genuint naturlig annars, men wtf.

Efter castingen gjorde jag något jag inte gjort på ett tag men verkligen behövde.
Jag satte mig på ett café med mitt block och min penna. Tittade på människor och fick ner alla tankar och idéer på papper. Det är så svårt när man är hemma, speciellt när man är sjuk och mest inte orkar göra annat än att sova.
Men nu fick jag iaf ner mycket material som jag behöver och dessutom inspiration till lite nytt.
Det roligaste var nästan att kvinnan jag beställde kaffet av visade sig vara grekisk och när jag tackade på grekiska sken hon upp som en sol. Det är uppenbarligen småsakerna som gör det.

Nu är jag hemma, fast jag egentligen vill vara vid Mariatorget och skratt och dricka öl. Jag var nära att ge efter men insåg min begränsing och åkte hem. Inte roligt, men å andra sidan är det inte så roligt att vara fysiskt slut efter att ha gått i två trappor heller...

Btw så drömde jag om mitt ex inatt IGEN! Det brukar aldrig hända annars. Men den här gången så vägrade jag prata med honom. Han skulle använda en tjänst som jag och en kollega erbjöd, men jag skötte bara detaljerna medans min kollega fick ta det praktiska. Detta gick bra till min kollega stack utan att säga något. Jag var så arg, frustrerad och besviken att jag vaknade.
Sjukt konstigt. Någon som vill tolka mina drömmar?

... Någonting riktigt skrämmande.
Jag drömde att det tog slut mellan mitt ex och hans flickvän och han kom tillbaka till mig. Det värsta med det hela var att jag tog tillbaka honom!!! Och vi pratade inte om det utan fortsatte bara som det var innan. Redan efter några minuter var jag irriterad.
När jag vaknade insåg jag hur otroligt glad jag är att vi inte är tillsammans. Ingen nostalgi nånstans kan överväga all den irritation jag bar på gentemot honom.
Nu har jag gått hela dagen och kommit på en massa saker som är grymt bra material till min blivande nya karriär, och det är i princip allt jag har att tacka honom för! Nej nu lät jag bitter!
Men det var en hemsk dröm.

Min kropp börjar sakteliga samarbeta med mig igen, men jag är fortfarande långt från tiptopp.
Så nu ska jag njuta av ännu en kopp té (börjar tröttna lite...) och lite web-tv (börjar tröttna mycket...).

YES! Jag har lärt mig äta gravad fisk! Äntligen! Ni vet det där slemmiga röda grejsen som ALLTID finns när det är julbord, påskmiddag, midsommar eller någon annan högtid. Det äter jag numera! Woooohooo!
Förutom det stoppar jag glatt i mig rökt fisk. Sik, röding osv.
Jag drar dock linjen vid skaldjur. Det kommer ALDRIG ta sig innanför mina läppar! Det finns gränser till och med för mig.

Varför denna orgie av fisk då? Jo, Mormor fyllde 70 igår och jag var fint barnbarn och firade henne.
Den som inte varit inärheten av min släkt och familj förstår nog inte hur surrealisktisk och konstig hela gårdagen blev, så jag passar att skriva om det.
Jag var där helt enkelt. Åt fisk, bakade tårta, åt tårta och tog mig därifrån. Och jag lever fortfarande!

Min kropp är fortfarande invaderad av sjukdom så min plan är egentligen att göra så lite som möjligt idag också.
Men jag är så sjukt uttråkad så vi får se hur det blir med det.
Hade ett telefonmöte nu på morgonen och i princip hela december är färdigplanerat, vilket känns skönt. Nu kan jag fokusera på att få in dejterna på ett bra sätt.
Och gud vad jag längtar till januari!! Länge sedan jag längtade till något och nu längtar jag nästan så att det gör ont!
Jaja. Nu ska jag knapra pepparkaka och titta på web-tv tills jag spyr. Antagligen av web-tv:n och inte något annat.

Ja, jag vet inte varför. Men jag hör Nicke Lilltroll i huvudet. Helt jävla bisarrt.
Men jag älskade det när jag var liten! Har starka minnen från en solstol på Cypern med min Walkman fylld med Nicke-band. Ha! Tragiskt! Andra lyssnade på Carola, men jag, jag lyssnade på; "Mossa mossa alla männskobarn!"

Anyhow så kan jag meddela att kittlandet i halsen nu har utvecklat sig till full out förkylning.
Skitbra! Eller inte...
Speciellt med tanke på att min vecka inte var planerad att va... sjuk.
Jag har dock inte gett upp på riktigt förren ikväll. Jag pallade inte mer helt enkelt.

I måndags var jag och Leoj på tv-inspelning och sen träffade vi F och åt middag på Story Hotel.
Tisdagen innefattade kundmöte på slottet och sen event på Stockholms Auktionsverk.
Idag var jag på Bukowskis och kände mig allmänt äcklig och som en smitthärd, men det gick uppenbarligen alla omintet eftersom att det bara var skratt och rosor. Konstigt för jag känner inte ens igen min röst.
Jag fick gå hem tidigt eftersom att jag inte riktigt skulle vilja dö där. Känns inte som rätt ställe.
På hemvägen gick jag förbi 7eleven och köpte mig två vänner som jag nu delat kvällen med. Eller det som var kvar av den... Nu ska jag titta på Halv åtta hos mig och sen sova.

Ja, just det! Gick upp tidigt imorse eftersom att jag hade bokat tvättstugan. Kommer ner och nån annans tvätt är där! Jag var så arg! Sprang in i en kvinna och frågade om det var hennes grejer, men det var det inte.
Då visar det sig att det inte är den 11 idag utan 10. Vilket innebär att tvättstugan är min imorrn. Tack hjärnan! Eller inte...

... Vikt mig av skratt fortfarande!

Fy fan vilken sjukt bra line-up det var ikväll på Big Ben!
För er som missat det så försöker jag och Leoj ha som söndagstradition att gå dit och titta på standup. Lite för att lätta upp söndagsångesten och börja den nya veckan på ett bra sätt.
Ibland funkar det. Ibland inte.

Ikväll funkade det!!
Janne Westerlund, Farzad Nouri, Thanos Fotas, Nour El-Refai, Ludde Samuelsson, Messiah Hallberg och Dominik Henzel på en och samma kväll. Så bra att det nästan inte ens borde vara tillåtet!
Och! Som körsbäret på toppen; Martin Lagos som MC!

Fantastiskt roligt! Ja, jag vet, jag använder uttrycket; Fantastiskt en hel massa, men ibland finns det inga andra ord att beskriva det med!

Detta inlägg tillägnar jag utropstecken och svensk standup från sin bästa sida!

Känns lite som att jag är på väg att bli förkyld och de bekymrar mig.
Bäst att försöka ignorera.
Har en grym vecka att se fram emot och har verkligen inte tid för det.

Igår blev jag arg. Riktigt arg. Jag har inte varit det på länge.
Men det var mycket som samlat utlöste en otrolig ilska gentemot en människa som jag räknat som min vän.
Kanske lite orättvist, men han symboliserade så mycket jag irriterat mig på.
Nu är jag inte arg längre. Jag är ledsen.

I övrigt blev gårdagen som vanligt oväntad och fantastisk.
Finaste Dansaren blev aningen överförfriskad och jag kände mig mer ansvarstagande än på länge.
Upptäckte ännu ett nytt område i Sthlm, och där var det... Också mörkt.
Det var kväll. Natt.

När jag väl bestämde mig för att åka hem så gjorde jag något som de flesta av mina vänner antagligen skulle lyncha mig för, men jag berättar inte om det, då är det väl ok? ;)

Nu ska jag äta en sen lunch och sen försöka ta tag i dagen.

Efter att ha fått Piff och Puff virtuellt skickade till mig så gick fredagen uppåt i både energi och glädje.
Skatetjejen, Moster och Mormor (vilken kombination!!) följde med mig och tittade på Juke och skrattade. Mest skrattade om jag ska vara ärlig.
Mycket trevligt! Sen blev det fikafika tills Skatetjejen skulle jobba och Leoj kom och drog med mig till Danderyd av alla ställen för att dricka glögg. På väg hem därifrån fick jag med mig halm till dagens ev outfit.
Alltsammans var mycket spontant med fantastiskt trevligt.
Det bästa under kvällen var dock inte det. Utan det bästa varade kanske, hmm, tre sekunder?
Och allt det var var egentligen minen på en person som jag presenterade mig för. Totally priceless!
När personen kopplade.... Hahaha! Jaja, what ever, men just den blicken får mig fortfarande att skratta.
Nu ska jag ut i det fina vädret och fixa lite för dagens äventyr.

Om ni missat det så har jag ju upptäckt Twitter.
Jag tycker att det är fantastiskt roligt, dels för att det går så fort och dels för att det är lättsmält.

Det är nästan ingen annan av mina vänner som delar min fascination, vilket har gjort att jag istället följer människor som jag inte känner. Mest komiker och musiker eftersom att det är människor jag tycker är ganska intressanta.

Nu vill jag inte säga att dom blivit mer ointressanta med Twitter, men vad jag kommit fram till är att alla nästan hela tiden vill skapa debatter. Dom vill provocera eller reflektera över vad som än är nytt i mediaetern för dagen.
Nästan som en tävling om vem som kan kommentera först, kommentera bäst och mest.

Visst kan det vara intressant, men helt ärligt så undrar jag ibland om dom gör annat än sitter och läser tidningar på nätet och försöker komma på vad dom ska tycka om det hela.

Igår hade varannan tweet att göra med Kungen.

Jag föll för grupptrycket och läste igenom hela den långa artikeln, lyssnade på talet och twittrade själv.
Min slutsats var och är; Kungen är ganska lik min morfar rent utseendemässigt.

Den kommentaren kan säkert få folk att tro att jag är en blåst bimbo. Fine, tro det.
Jag påstår inte att jag är världens mest pålästa, intelligenta och insatta människa. Men det betyder inte att jag är det motsatta heller.

Jag vill inte heller påstå att jag är ointresserad av nyheter, media och liknande. Nej, men jag känner inte att jag behöver ha en åsikt i allting. Och jag behöver absolut inte ha en benfast åsikt som absolut inte går att ändra och som jag dessutom vill implementera på alla andra.

Usch va bitter jag låter och nu låter jag nästan som "alla dom där andra" som man lätt beskriver sin omgivning med.
Jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram till, eller jo, det vet jag.

Jag vill komma fram till varför jag bloggar och twittrar.

Bloggar gör jag för att jag tycker om att dela med mig av mitt liv och vad som händer. Mina vänner som inte är i min direkta närhet kan följa en stor del av min vardag och ha lite koll.
Det är inte menat att vara en blogg som tar ställning eller provocerar. Däremot hoppas jag att även människor som jag inte känner, som råkar hamna här, kan ha lite glädje av det jag skriver. Glädje på så vis att det kan få dem att dra på munnen lite.
Och nej, det gör inte att jag vill ha en humorblogg. Bara en blogg med glädje i. Kanske lite ironi och sarkasm.
Men ni förstår vad jag menar.

Twittrar gör jag för att jag inte ska prata med mig själv jämt och ständigt. Och jag lovar er! Det har hänt!
Då är det lättare att skriva av sig där och få ut det.
Alltså är det mest en konversation med mig själv. Om andra får glädje av den så är väl det ett plus, men jag hoppas att det inte väcker andra känslor hos människor.

Nu ska jag ta mig i kragen och göra mig iordning för att träffa en gammal bekant som jag inte "hängt" med på nästan ett år. Det kommer bli en intressant kväll.

Min telefon väckte mig utan alarm imorse. Det var någon som ringde och mycket tidigare än vad jag tycker är ok egentligen. Speciellt med tanke på dagen innan.
Två timmar senare trotsar jag regnet för att ta mig till en nattklubb. Inte den vanliga, mysiga och trevliga. Utan en annan. Full med människor jag inte kände. Imponerande va!?

Där spenderade jag min dag med en hel samling orginal. Det var... Spännande.

Jag hade en jävligt dålig dag igår. Eller idag, eftersom att jag inte somnat än.
Det låter så jävla dumt att säga, tänka, skriva, men det är tyvärr så det är.

Magkänslan var; Gråt!

Dumt och orättvist för jag hade faktiskt en extremt trevlig kväll med Leoj och hans sjukt trevliga vän!
Det hade ingenting med det att göra. Det kändes bara dåligt.
Blev lite bättre när jag klagade av mig hos S.
Jag var nog mer ärlig och öppen än jag varit på länge med honom och det kändes bra. S är bra. Massa bra.

Leoj är också bra. Han tar fram det bästa i mig och jag har alltid roligt med honom. Till och med på Claes Ohlsson.
Hans vän var också fantastisk. Som de flesta av hans vänner.
Men den här skrattade varje gång man sa något. Precis den självförtroendeboosten jag behövde idag.
Jag skulle fika med honom any day! Till och med anställa honom för det. :)

Så tog jag ett viktigt beslut idag också. Det var bra. Det blir bra. Trots att hela dagen kändes crap.
Nej fy, nu måste jag sluta klaga och börja sova!

Trots att jag kände mig mer död än levande i lördags på dagen så blev kvällen helt fantastisk!
Jag förlorade tävlingen, men det gjorde inget för det fanns champagne till alla och vin så att det räckte och blev över.
En chans för mig att lära känna alla lite bättre, och jag kan ju villigt erkänna att dom blir bara trevligare och trevligare!

Söndagen tänkte jag sen spendera i sängen, men fick för mig att mitt hår var oacceptabelt och att jag behövde klippa mig.
Så jag begav mig till närmsta köpcenter för att hitta en frisör. Första bästa så bokar jag en tid! Samma dag! Fast fyra timmar senare... WHAT TO DO!?
Det blev lite shopping, många affärer, kaffe, telefonsamtal och umgänge med min bok.
Kan dock påpeka att man nog inte ska va såå länge i ett köpcentrum...
Slutsatsen blev dock att jag fick mitt hår klippt. Fantastiskt!

När jag väl kom hem tänkte jag tillaga den där fläskkarrén jag impulsköpte tidigare i veckan. Men jag orkade inte! Var heeelt slut! Så jag och Grannen lagade någonting lite snabbare. Shit-chattade och kramades lite innan jag stupade i säng.

Idag har jag varit barnvakt. Barnet lever. Jag har nu återhämtat mig. Men under ett tag när vi var på Andy's lekland så kändes det som tortyr.
Nej, jag kommer inte gå dit igen.

Nu har jag haft tv-serie-kväll. Eller har... Fast jag är lite kluven. Rastlös som vanligt. Försöker komma på vad jag och Leoj ska göra imorrn, har en massa tankar om en ny "karriär" som jag vill forma lite, två mail att skriva. Tja, en massa saker som gör mig ofokuserad helt enkelt.