Lantisen på Stureplan

Tiden går så fort! Och jag är så trött!
Efter att ha jobbat hela onsdagen så var jag ledig i torsdags, men fika med Tatti och sen en impulstripp till Uppsala så var dagen över sjukt fort.
Igår åkte jag också norr-över till Upplands Väsby och åt vaniljbullar och skvallrade med Dansaren.
Innan jag åkte till jobbet dvs och hade en av de bästa och jobbigaste kvällarna på länge.

Det finns massor som rör sig i huvudet just nu, men det är inte riktigt redo att flytta sig ner i bokstäver än.
Jag återkommer. Vill ni ha mer up-to-date info får ni följa mig på twitter. Om ni hittar mig dvs. :)

Jag är antagen.
Shit. Vad händer nu?
Hur löser vi det här? Kommer det här hända?
Jag har pirr, ont, bubbel och storm i magen på en och samma gång.

Hela dagen idag har känts som ett vakum.
Jag har jobbat, men det har inte riktigt känts som att jag varit där. Förstå då chocken när det låg 1240 kronor extra i handen. Jag trodde inte ens att dom tyckte om mig! Business men...
Men för att komma tillbaka till vakumet så var det nästan som när man kommer hem från semestern eller nån resa eller nåt.
Man undrar liksom; Jaha, var det inte mer? Vad händer nu? Vad är menningen?

Nu känner jag mig bara extremt... Känslosam.
Inget fokus över huvudtaget.
Damn. Måste försöka sova.

Ja, ikväll var jag med två härliga människor och tittade/lyssnade på ännu en härlig människa!
Min blivande man! När bigami blivit tillåtet dvs... Fan, både jag och M var på god väg att strypa Nya Herr Jöback som satt snett framför oss... Men sen kom samvetet fram...
En trevlig kväll blev det som avslutades med lite ölande med M, den andra härliga människan och hennes kap. Fantastiskt trevligt!

På hemvägen lyssnade jag sönder Kate Nash's Mansion song och ligger nu och citerar för mig själv. Vilken text! ;

Jag vet att jag varit dålig på att blogga. Borde inte komma med undanflykter MEN största anledningen till det är att jag upptäckt twitter. Fantastiskt roligt!
En annan ganska stor anledning är jobb, liv och trötthet.

Samtidigt som det känns som att det verkligen inte händer någonting i mitt liv så kör det på i 180.
Love it!

Insåg igår att jag inte kan ljuga mer för mig själv och gjorde något ganska random. Nu får vi se om jag vågar följa upp det och om det blir happy ending av det.

Fortsätter jobba på julkalendern. Hjälp mottages gärna! Behöver fler POTENTIELLA kandidater. Dvs, dom måste se bra ut! ;)

Nu har jag fått för mig att jag ska baka bullar, så då är det väl bara att köra.
Något jag helt klart kommer ångra när det är dags för utbak, men vafan gör min inte för lite hemtrevlig bulldoft i lägenheten! :)

Ja, jag är så himla nöjd med vad som händer i mitt liv just nu, men helt plötsligt kände jag en otrolig abstinens efter att bara få vara själv.
Så jag stängde in min.
På egna villkor är ensamhet bäst.
Och för att vara helt ärlig så var jag inte helt konsekvent med det. Jag valde bara mitt umgänge tydligt.
Satte telefonen på ljudlös i måndags och burrade in mig i täcket.
Upptäckte Twitter och började twittra. Relativt anonymt och inte för någon annans vinning än min egen. Men vilket fantastiskt socialt medium!

Igår fick jag med mig Musikalpojken på standup. Insåg att jag måste skära ner på sånt nu eftersom att jag hade sett 9 av 10 komiker innan. Med samma set.
Den enda jag inte hade sett innan hade jag gärna sluppit se alls. Jobbigt jobbigt jobbigt! Finns det inte lås på utsidan av alla dom där gatuköks-vagnarna!? Någon borde ha låst in honom och kastat nyckeln.
Och han som var MC... Enda anledningen till att jag inte personligen gick upp och slog honom på käften (jisses va aggresivt och inte jag det lät...) var att det hade gjort ont i handen och han är inte ens värd det.
SUCK säger jag bara! Som i sigh alltså....

Idag har jag mest sprungit en massa ärenden och förberett mig mentalt för en fullspäckad helg som börjar redan imorgon. Ser fram emot allting och hoppas att mötet imorgon går bra. Jag behöver det!
Ska även träffa finaste Dansaren på en fika imorrn. ÄNTLIGEN! Har saknat!!!

Nu är det One Tree Hill och Twitter som hägrar.

Jag försökte förklara för M för några veckor sedan att jag blir mig själv när jag är i Sthlm. Staden tar fram mitt bästa och innersta jag på ett sätt som få andra platser gör. Såklart så är det en kombination av platsen, människorna, upplevelserna och allt annat som gör det, men hur det än händer så är det som magi för mig.


Det märktes nog också när hon, Pa, Lillsnuffsan och Prinsessan Sockertopp var här och åt middag igår.
Något som inte bara var guld och gröna skogar eftersom att jag försov mig och fick stressa som jag vet inte vad för att hinna färdigt. Som tur var fastnade dom i en bilkö! :)
Kontentan blev iaf godkänd och jag tackar för en fantastisk eftermiddag.

Senare på kvällen mötte jag upp Leoj på Big Ben för lite standup, skratt och öl. Fantastiskt roligt! Som vanligt.

Idag har jag inte gjort mycket mer än ätit en alldeles för sen frukost, fikat med Tatti och uppdaterat mig i TheEvent.
Nu ska jag försöka göra mig presentabel och ta tag i kvällen. Fantastiska kväll!

Mer om vad som händer i veckan och annat mojs följer lite senare.
Kan ju avslöja att jag fått en idé i huvudet som jag måste få utlopp för.... Får se hur det går med det. :)

Känns otroligt skönt/fantastiskt/kul/trevligt att veta att man är eftertraktad och omtyckt!
Jag ska inte skryta, för det har jag inte fog till, men just nu går det riktigt bra och allt verkar vara på rätt kurs.
Kanske är det så att jag lyckades sakta ner länge nog för livet att komma ikapp. Den här gången stressade jag inte och det verkar som att det gett resultat.
Är bara otroligt glad och tacksam!

Det jag saknar allra mest just nu är någon att dela all denna glädje med.
Nog för att jag har mina fantastiska vänner, och jag har S som finns där för annat om jag önskar det.
Men jag skulle verkligen verkligen verkligen vilja ha en speciell vän som kunde täcka allt.
Och svårt nog som det tydligen är att hitta en sån så underlättar jag inte direkt för migsjälv med att vara så otroligt kontrollerande och cynisk. Jag tror inte ens jag kommer ihåg hur man gör för att bli kär.
Lätt att säga att man ska släppa på kontrollen och låta känslorna leda vägen - Men hur fan gör man det i praktiken!?
Börjar bli riktigt lack på mig själv... Och på män!
Det viktigaste karaktärsdraget för mig är nämligen att han ska kunna få mig att skratta. Och det är tydligen jätte svårt. Speciellt i kombination med att jag ska tycka att han är attraktiv. Damnit!

Förövrigt kan jag stolt säga att jag åt fisksoppa idag! OCH tyckte att det var ganska gott! Framsteg där. Skaldjur gör mig dock fortfarande nervös. Värst just nu är havskräftor med sina bedjande döda blickar... USCH!

Ohh mitt liv är fullt av goda nyheter just nu!
Hade en fantastiskt dag igår, då jag inte ens panikade lite.
Blev ganska lång, men det gör inget för jag är glad, nöjd och förväntansfull!
Träffade sjukt trevliga människor och lärde mig massor. Informationen bearbetas right now.
Fick värsta omhändertagande känslorna för LillaH och ska försöka ta tag i det. Fun fun fun!

Idag är det jobbdag, ska försöka röja upp lite här hemma så att jag bara behöver fundera över mat imorrn. Bara det är ju en pärs! Vad ska jag laga!?

Fick även ett efterlängtat samtal igår som verkligen verkligen var positivt! Bring on next week säger jag bara!

Ja, soft, skönt och slappt kan man nog sammanfatta det.

Pratade med M mitt på dan och hon P, Prinsessan Sockertopp och Lill Snuffsan kommer och äter middag här hos mig på söndag! Sååå mysigt!

Sen kokade jag kaffe, choklad och la ner bullar i en väska och begav mig in mot stan för att träffa Musikalpojken.
Vi åkte spårvagn, promenerade på Djurgårn och picknickade.

Sen hämtade jag grejer på Kulturhuset, shit-chattade lite, besökte världens sämst planerade affär och sen blev det mysig hemma middag. Lite vin och god mat gör vilken torsdagskväll som helst fenomenal.

Nu ska jag sova tidigt är tanken så att jag hinner tvätta imorgon och dessutom båda hypa upp och ner mig själv angående helgen. Men det är ett annat inlägg!

Fråga mig inte varför, men det verkade som en superbra idé igårkväll...

Jag ställde klockan tidigt för att jag tänkte; Då hinner jag tvätta på morgonen.
Det jag hade glömt är att jag inte är den enda som bor i det här huset och därför så finns det människor som är mycket mer välplanerade och förutseende än vad jag är... Så tvättstugan var bokad!!! Även fast jag gick upp tidigt!!
Det går tydligen inte att lura systemet...

Nu har jag iaf bokat tid till imorgonbitti och ska försöka komma ihåg att jag gjort det också...
På det positiva har jag nu fått lite annat gjort som jag borde ha gjort för längesen. Men nu är det gjort!
Något lite negativt är att mina fingar är helt svarta, eller iaf naglarna och runt naglarna, efter mitt sko-färgande igår. DET GÅR INTE BORT! Fan... Men men... Tills jag gifter mig kanske...

Nu ska jag ta en dusch, shoppa lite essentials och fixa ihop en höst-picknick till i eftermiddag.

Jag har aldrig sett det förut, men idag tänkte jag ge det en chans.
JAG ÅNGRAR DET! Usch va dåligt jag mår! Jobbigt! Tycker folk verkligen det är kul att se folk sitta och vara helt obekväma!? Stackars bönder! Har man att göra med en blyg person får man väl kanske hjälpa dem på traven!?
Jaja, whatever. Uppenbarligen har dom anmält sig så dom får väl skylla sig själva lite, men jag tänker verkligen inte titta igen!

Nu när jag ändå är inne på ämnet kärlek (igen) så fick jag en väldigt oväntad kärleksförklaring igår.
VÄLDIGT oväntad. På många sätt. Och tyvärr, eller kanske som tur är, inte besvarad från min sida.
Har fått nog av drama i mitt liv och känner att killar med flickvän gärna får hålla sig långt borta. Man kan inte tänka tänk om hela tiden. Det blev inte och det är nog nästan bättre det.
Personen kommer alltid ha en plats i mitt hjärta som en vän och jag har mycket varmare känslor för honom än jag har för vissa andra inblandade i historien som stod mig närmare då.

Konversationen vi hade leddes dock in på annat med... Vi har ju en hel bekantskapskrets gemensamt. Och jag har väl inte alltid varit den enklaste att handskas med där. Eller, en gång hände något som jag inte planerat men uppenbarligen var det inte lika oväntat för andra inblandade.
Jättekonstigt när jag fick reda på det och gav mig lite panik. Som tur är är vi ju vuxna människor. :)

Allt detta tillhör det förflutna på en hel massa sätt, men oväntat nog har jag träffat en av dessa människor detta året. Bara för fika, lite nostalgi, skvaller och trevligt sällskap.

Jag önskar verkligen personen ifråga allt det bästa! Han är supermysig, charmig, rolig och ser bra ut. Kan det gå fel då?
När jag då får höra bra nyheter som jag hoppas gör människan lycklig så blir jag jätteglad! Inte så konstigt va?
Jag blev lite förvirrad en liten stund senare, och detta fick mig att tänka. Ja, jag skrev till och med ett långt ifrågasättande mail som jag aldrig skickade! :) Jag skickade det inte för det kändes irrelevant nu. Det var passé.

Så nu under den underliga konversationen igår får jag höra att dom goda nyheterna kanske inte är så goda. Det kanske inte ens är några nyheter alls. Då undrar jag varför!? What's the point!?!
Det enda jag kan tänka mig är ett ord jag inte ens vill nämna för jag tycker det är så fult, men det är ju så långsökt! Vi ses inte speciellt ofta och har verkligen inte haft någon hidden agenda.
Nu är jag förvirrad och... förvirrad.
För det är ju faktiskt så att hade situationen sett lite annorlunda ut. Hade vi varit närmare varandra bara och haft mer tid. Då kanske det faktiskt skulle kunna vara någonting riktigt.

Men! You can't live with them, you can't live without them!

Hade en diskussion hurvida jag skulle kunna färga mina bruna skinnskor svarta eller icke, men nu kan jag glatt redovisa att det gick! Så mycket snyggare blev det dessutom! Nu kommer jag använda dem. :)

Dagen idag har varit väldigt chill. Fick en tv kompis en stund på eftermiddagen innan han gick till jobbet. Mysigt! Speciellt med tanke på att jag verkligen inte kände för att göra något vettigt idag.

Nu har jag tagit igen lite av det jag borde gjort tidigare och är ganska nöjd med vad jag lyckats åstadkomma iaf.

Jag tror att jag den senaste tiden haft skratt-terapi och nu känns allting som en räkmacka utan räkor eftersom att dom luktar illa och är äckliga.

Kvällen ikväll bjuder på ännu mer slö-tid, men förhoppningsvis leder det till otrolig produktivitet imorgon.
Wooopie! :)

Har haft en kaotisk dag som slutade riiiiktigt bra!
Mycket nya intryck, lite ilska och frustration, matlagning, måbraknep, skratt och älskade vänner.
Är lite för trött för att förklara närmare, men den här veckan på det stora hela kommer bli grym.
Det är mycket som händer just nu som "banar väg" för hur min framtid kommer se ut.
Hade ett VÄÄÄÄLDIGT roligt möte imorse och känner fortfarande den positiva klumpen i magen.
Vissa saker börjar kännas mer realistiska än tidigare och det ger mig bara ännu större kickar.
Och jag talar i gåtor, men det får vara så; För nu ska jag sova!

Idag sitter jag och gör en hel massa research inför ett kommande projekt.
Det var jätte roligt innan jag insåg vad det var jag gjorde.
Varför är det alltid så? Det är som att det är helt ok att plocka undan och fixa lite hemma, innan man inser att det man faktiskt gör är städar och det är ju så ofantligt tråkigt!!
Jag tror att jag har lite fobi för konkreta måste grejer.
Får försöka glömma hur viktigt det är och bara se det som roligt igen.

Vet inte om det är så att Ödet bestämt sig för att bevisa för mig att det faktiskt finns, för just nu poppar det upp saker heeela tiden som har med varandra att göra.
Eller så är jag bara på rätt plats vid rätt tillfället för just rätt grejer.

Känner verkligen att min kreativitet skulle behöva ett uppsving och tänker försöka tvinga ut mig själv på nåt café för att jobba istället.
Närvaron av andra människor brukar få mig att bli mer produktiv.
Men just nu känns det jobbigt att ens sätta på sig skorna och jag skjuter upp det hela med att skicka sms, fixa naglarna och äta torkad mango.
Jag håller på att bli en enstöring!!! Eller iaf idag...
Har inte träffat en enda person sen igår... Knas! Skärpning Ida!

---

Efter en grymt seg start på denna dag då jag inbillade mig att det spöregnade och inte vore bra för mina gummistövlar att bli rastade så kom jag faktiskt igång.
Lagade mat (det blev till och med gott!), var ute och sprang en runda och avslutade med solning och skumbad.
Nu sitter jag och rekar lite för imorgon när jag ska träffa Leoj. Ohh va kul det ska bli! Har saknat!!!
Men har insett att måndag egentligen är en riktigt dålig dag för vad vi ville göra... Men men... Har hittat ett alternativ och hoppas han gillart. :)
När jag hittade detta dock så snubblade jag över något helt annat och... GAAAAAH! Nu är den där positiva klumpen i magen typ dubbelt så stor och jag måste försöka tynga ner mig själv med en massa kall O'boy för att inte dras iväg med de flygande rosa elefanterna som vill ta mig med upp högt över molnen till sina luftslott!
Oh va jag hoppas att det här händer nu! Eller att det löser sig. Eller att jag vågar. Eller att det händer. Eller. Ja va fan!!!!
Bring on next week säger jag bara! Känner på mig att det kommer hända avgörande saker för hur jag kommer ta mig från A till B.
Gillar inte att måla upp stora kanavas av förhoppningar, men det spelar ingen roll vad som händer känns det som, för vad det än blir så blir det bra till slut!

Mmmm, det är precis va jag skulle vilja ha nu!
En klassisk från Starbucks...
Nån barista där ute som kan hjälpa mig få ett slut på mitt lidande?

Ja, jag är helt slut.
För få smoothies. För lite berocca. För mycket skratt.

Det är så skönt att bolla idéer och tankar med människor som verkligen förstår en.
Kan inte påstå att allting ser klarare ut just nu, men jag har iaf fått ut det.

Fick ett sms som jag blev både glad, överraskad, förvånad och förbryllad av.
Det har jag inte kunnat bolla med någon, men det löser sig nog.

Och nu fick jag ännu ett fast det gjorde mig mest glad... Det var äpple i botten! Shit va dom kan!

Va random det här låter.
I mitt huvud går allting ihop.

Har en positiv klump i magen som får mig att vilja brista ut i fnitter och le hela tiden. Är det en bra grej?

Har haft Dolly Parton-race hela förmiddagen!
Antar att grannarna kanske inte uppskattade det, men det gjorde jag!
Och egentligen kanske jag borde ha sålt biljetter till utanför mitt fönster för jag var nog mycket mer underhållande än flertalet stora Hollywoodproduktioner.
Ganska galet hur mycket texter och melodier man har som fastnar i huvudet.
Men vilken energi man får!
Nu ska jag ut på muffinsjakt och sen ska jag upptäcka gröna linjen söder ut.
Mycket spännande!

Ja, det känns som att det är dags att skriva om honom nu.
Dels för att han betyder en hel massa för mig och dels för att det kanske får honom att försvinna från mitt huvud ett tag.

Min pojkpoppojke är inte svensk. Han är inte ens här i Sverige atm.
Han har funnits i mitt liv i över fyra år nu och aldrig riktigt haft "a leading role" men alltid funnits där och till och med skapat en hel del problem för mig med jämna mellanrum.

Han är världens snällaste och finaste, men vill helst inte att man ska veta det.
Player är det allmäna epitetet. Men för mig har han alltid bara varit Pojkpopspojken.
Sig själv.

Fast oskyldigt har det inte alltid varit. Ibland riktigt naughty. Mmm riktigt.

Han är en av de få som följt med och mött mig på olika ställen i världen.

Under långa perioder har vi inte talats vid. Så känns det som igår när vi väl hörs.
Och det finns alltid en massa undertexter, humor och sexanspelningar.

Jag måste erkänna att jag tycker att han är fruktansvärt snygg!
Om vi både hade velat ha barn så hade dom blivit riktigt vackra.
Nu vill ingen av oss ha det, så det är ju bra.

Men! Varför vill jag skriva om honom nu? Varför hoppade han upp i hjärnan när han inte ens är i närheten?

Jag fick ett mail. Det första på länge.
Och det stod bara en mening.
Men den meningen betyder mer än flera hundra meningar tillsammans.
Och snart kommer han hit.
Till mig. För mig.

Men vad vill vi, Pojkpopspojken?

Vaknade två timmar tidigare än beräknat av någon outsäglig anledning.
Lite irriterande eftersom att detta betyder att antalet sömntimmar för natten blev fyra och det är lite lågt till och med för mig.
Försökte tvinga tillbaka mig själv till sömn men det gick inte riktigt.
Ligger och är halvvaken tills jag inser; Det här går inte.
Lite längre än vad som egentligen borde behövas, men ingen är väl perfekt.
Satte iaf igång datorn och vad väntar i inkorgen om inte en fruktansvärt bra nyhet.
Nu kan det bara gå åt ett håll idag känner jag!
Ok att huvudet känns som bomull och jag är hungrig på ett sånt där illamående sätt som gör att man inte vill äta för man vet inte vad man är sugen på. Men det känns ändå bra på nåt sätt.
Idag är dagen D då jag ska klistra ihop och göra klart det här som jag dragit mig för för att sedan bara; Köra!
Fantastiskt!
Fast oxe som jag är behöver jag lite vardagslyx och tar därför ett skumbad innan jag drar igång ordentligt. Det kanske hjälper illamåendet bort och den fysiska energin tillbaka. Vem vet.

Ja, min dator krashade ju och till följd av detta har jag fått göra om en hel massa arbete. Inte det roligaste kan jag säga. Men jag intalar mig att jag nu har gjort ett bättre jobb.
Tidigare har jag sparat mycket av det på min e-mail, men eftersom att den också kvaddade så fanns det inte mycket att hämta där den här gången.
Efter två dagars pillande tror jag nu att jag är upp på ungefär samma nivå som jag var innan, men det finns saker som irriterar och sinkar mig. Teknik och jag är nog fan inte bästa vänner ändå.

Nu har någon börjat lyssna på irländsk-glad-rock eller liknande utanför fönstert. Detta betyder att det är dags för mig att ta mig härifrån.
En kopp varm choklad! Det är vad jag behöver för att vända mitt humör! Och därför får det nog bli precis just det!

Jag läste igenom vad jag skrivit de senast veckorna...
Och det verkar som att jag bara skrivit när jag är vemodig, melankolisk eller hungrig...
Jag kan försäkra er om att jag inte varit det hela tiden!
Det är faktiskt så att jag är ganska glad den mesta tiden. Jag har ett grymt liv!
Visst saknas det saker, men jag går inte och saknar dem speciellt aktivt utan det är sånt som kommer upp när jag lägger mig hemma och skriver.
Nej, imorrn blir det en videoblogg för att väga upp detta negativa mantra!

Jag har inte bloggat på superlänge.

Först för att jag begav mig ut på landet igen och styrde upp allt som behövde styras. Besökte FF och världens finaste, myste med mina favvo prinsessor och njöt av höstluft.

Och sen för att min dator went dead on me!
Det var en traumatisk upplevelse måste jag säga! Fem dagar av ångest och ingen musik!

Nu har jag börjat om igen... Är nästan on track... Bara nästan.
Nej, jag orkar inte ens skriva om det! Så fruktansvärt var det!

Annars så jobbar jag på min julkalender. Det går väldigt sakta framåt kan jag säga. Det kommer hela tiden störningar på vägen. Nu senast i form av en person som inte riktigt vill vara det han är tror jag. Eller snarare kanske tror att han är något annat än det jag tycker att han är.
Mmm mycket att försöka reda ut och ta itu med.

Dessutom lyckades jag nu för ca två timmar sedan snubbla över något som fick mig att nysta i gammalt glömt "skräp" och nu lyssnar jag på nostalgimusik med en liten klump i magen och funderar på om, varför, hur och kanskes.
Nej, jag mår inte dåligt, men det är liksom... Kladdigt fortfarande på något vis.

När man lägger ner så mycket energi och känslor på saker så antar jag att det alltid kommer finnas där långt bak i hjärtat och huvudet.

Vet ni? Jag gör vettiga saker också! Jag jobbar, planerar, träffar människor och sånt!
När jag läste igenom det jag hade skrivit så lätt jag extremt kryptisk och filosofisk. Så är det inte riktigt!
Bara idag när det känns som att jag fick i mig en för stor portion melankoli till frukost.
Imorgon ska jag käka gröt med positivitetstopping istället!
Dessutom kanske det blir en tripp lite norr över till Marusckas nya by. Spänningen är olidilig!