Wanted by two.

Känns otroligt skönt/fantastiskt/kul/trevligt att veta att man är eftertraktad och omtyckt!
Jag ska inte skryta, för det har jag inte fog till, men just nu går det riktigt bra och allt verkar vara på rätt kurs.
Kanske är det så att jag lyckades sakta ner länge nog för livet att komma ikapp. Den här gången stressade jag inte och det verkar som att det gett resultat.
Är bara otroligt glad och tacksam!

Det jag saknar allra mest just nu är någon att dela all denna glädje med.
Nog för att jag har mina fantastiska vänner, och jag har S som finns där för annat om jag önskar det.
Men jag skulle verkligen verkligen verkligen vilja ha en speciell vän som kunde täcka allt.
Och svårt nog som det tydligen är att hitta en sån så underlättar jag inte direkt för migsjälv med att vara så otroligt kontrollerande och cynisk. Jag tror inte ens jag kommer ihåg hur man gör för att bli kär.
Lätt att säga att man ska släppa på kontrollen och låta känslorna leda vägen - Men hur fan gör man det i praktiken!?
Börjar bli riktigt lack på mig själv... Och på män!
Det viktigaste karaktärsdraget för mig är nämligen att han ska kunna få mig att skratta. Och det är tydligen jätte svårt. Speciellt i kombination med att jag ska tycka att han är attraktiv. Damnit!

Förövrigt kan jag stolt säga att jag åt fisksoppa idag! OCH tyckte att det var ganska gott! Framsteg där. Skaldjur gör mig dock fortfarande nervös. Värst just nu är havskräftor med sina bedjande döda blickar... USCH!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0