Awesome!
Trots att jag ägnade mesta delen av natten åt att vara stressad över att inte kunna sova så vaknade jag med ett leende imorse!
Grym dag i skolan med impro och nu är det PC som gäller! Åhh älskade PC! Som jag saknat er!
Känner mig faktiskt riktigt awesome! ;)
Grym dag i skolan med impro och nu är det PC som gäller! Åhh älskade PC! Som jag saknat er!
Känner mig faktiskt riktigt awesome! ;)
Gladpack.
Imorse försov jag mig. Det var ingen som märkte det, för jag var i tid ändå men detta resulterade i att jag fick strunta i frukost. Min sämsta idé hittills!
Speciellt när detta kombinerades med ungefär fyra timmars sömn efter en skum kväll på PBTS. Väldigt skum. Och lång.
Det kändes ungefär som att jag gick runt med gladpack framför ögonen. Inget att rekommendera direkt.
Och med impro-vecka!
Hur kreativ blir man när man egentligen går i sömnen!? Första övningen där vi skulle sätta ihop ord blev för mig fylld av ord som antingen började eller slutade på Gris. Enkelspårigt? En aning kanske...
Så jag åkte faktiskt hem och sov en timme innan jobbet idag.
Kände mig som en gammal penisonär ungefär, men det är vad som krävs när man lever så här I guess.
Sen blev kvällen fantastisk! Ohh så fantastisk! Eller den blev iaf...
Jag och Irland träffade förresten en man på t-banan. Eller han träffade oss kan man säga.
Han är 86 år gammal och berättade precis vad som föll honom in om allt man kan tänka sig. Änkling var han också! Han var verkligen inte otrevlig eller så, bara sådär ovanligt social och utan gränser.
När han äntligen gick av så sa han att han skulle tänka på mig hela dagen för att jag såg så glad ut.
Score till mig som fortfarande kände det som att jag hade gladpack framför ögonen!
Nu borde jag sova, men har blivit kallad på audition och sitter för att försöka hitta rätt material. Svårt.
Imorgon är the international day of awesomeness! Det ni!
Speciellt när detta kombinerades med ungefär fyra timmars sömn efter en skum kväll på PBTS. Väldigt skum. Och lång.
Det kändes ungefär som att jag gick runt med gladpack framför ögonen. Inget att rekommendera direkt.
Och med impro-vecka!
Hur kreativ blir man när man egentligen går i sömnen!? Första övningen där vi skulle sätta ihop ord blev för mig fylld av ord som antingen började eller slutade på Gris. Enkelspårigt? En aning kanske...
Så jag åkte faktiskt hem och sov en timme innan jobbet idag.
Kände mig som en gammal penisonär ungefär, men det är vad som krävs när man lever så här I guess.
Sen blev kvällen fantastisk! Ohh så fantastisk! Eller den blev iaf...
Jag och Irland träffade förresten en man på t-banan. Eller han träffade oss kan man säga.
Han är 86 år gammal och berättade precis vad som föll honom in om allt man kan tänka sig. Änkling var han också! Han var verkligen inte otrevlig eller så, bara sådär ovanligt social och utan gränser.
När han äntligen gick av så sa han att han skulle tänka på mig hela dagen för att jag såg så glad ut.
Score till mig som fortfarande kände det som att jag hade gladpack framför ögonen!
Nu borde jag sova, men har blivit kallad på audition och sitter för att försöka hitta rätt material. Svårt.
Imorgon är the international day of awesomeness! Det ni!
Det är sant, det är sant, det är sant!
Jag visste att det var så! Jag bara visste! Så var det så! Och jag hade rätt! Och jag är glad! Och ni är söta! Fantalastiskt som en gammal bekant skulle säga!
Idag träffade jag världens kanske bästa människa! En människa som betytt otroligt mycket och kommer fortsätta betyda otroligt mycket för mig. Än så länge kan jag inte säga varför, men det handlar om lycka, val och mål. Och det är bra. :)
Kändes som att gå på moln i eftermiddags - hur ofta känner man det utanför scenen!? Inte ofta! Dags att ändra på sånt!
Nu måste jag tvångssova för det är fortsatt impro imorrn och det är faktiskt kul. Kul på riktigt!
Kan även berätta att jag var extremt snäll idag. Jag lånade ut min mobil på tunnelbanan.
Det var inte för ett akut samtal, men jag gjorde det ändå. Ett tag trodde jag dock att tjejen skulle klösa ögonen ur mig. Sen insåg både hon och jag att killen bara hört min telefonsvarare. Tur för mig!
Nu tvångssova var det!
Idag träffade jag världens kanske bästa människa! En människa som betytt otroligt mycket och kommer fortsätta betyda otroligt mycket för mig. Än så länge kan jag inte säga varför, men det handlar om lycka, val och mål. Och det är bra. :)
Kändes som att gå på moln i eftermiddags - hur ofta känner man det utanför scenen!? Inte ofta! Dags att ändra på sånt!
Nu måste jag tvångssova för det är fortsatt impro imorrn och det är faktiskt kul. Kul på riktigt!
Kan även berätta att jag var extremt snäll idag. Jag lånade ut min mobil på tunnelbanan.
Det var inte för ett akut samtal, men jag gjorde det ändå. Ett tag trodde jag dock att tjejen skulle klösa ögonen ur mig. Sen insåg både hon och jag att killen bara hört min telefonsvarare. Tur för mig!
Nu tvångssova var det!
Tommy tycker om mig!... Eller snarare tvärt om...
Efter en helt fantastiskt tänkvärd och inspirerande inspirationskurs med Ulrika Karlsson begav jag mig ikväll (för ovanlighetens skull...) till Boulevardteatern för Impro med Tommy Körberg.
Som gammal äkta musikalare kan jag bara säga att jag älskar honom. Rösten, personligheten, flärden, allt!
Dessvärre gjorde han det svårt för improvisatörerna eftersom att han själv är en sådan eminent berättare.
Synd.
Något som var ännu mer synd var den otroligt dåliga "programledaren".
För er som inte varit på en sån här föreställning kan jag ju förklara hur det funkar så kanske ni förstår vad jag menar...
På scenen finns alltså en pianist som lägger stämningen, tre skådespelare/improvisatörer, en gäst och en programledare.
Ledaren ska intervjua gästen och så fort improvisatörerna hör något som triggar dom så hoppar dom upp och spelar en improviserad scen.
Förutom att gästen idag alltså var en allt för bra berättare så var ledaren allt för dålig på att intervjua.
Han ställde bara ledande och stängda frågor! Gissa hur många tystnader gästen fick täppa till själv!?!
Man riktigt kände hur förvånad och lite obehaglig till mods han (gästen) var i början. Sen insåg han att han var tvungen att köra sitt eget race och då blev det bra. Men inte pga ledaren! Som bara verkade starstrucked!
Pinsamt!
Imorgon ska jag träffa Energibomben, jobba, ha impro och fortsätta vara lycklig. Det ni!
Som gammal äkta musikalare kan jag bara säga att jag älskar honom. Rösten, personligheten, flärden, allt!
Dessvärre gjorde han det svårt för improvisatörerna eftersom att han själv är en sådan eminent berättare.
Synd.
Något som var ännu mer synd var den otroligt dåliga "programledaren".
För er som inte varit på en sån här föreställning kan jag ju förklara hur det funkar så kanske ni förstår vad jag menar...
På scenen finns alltså en pianist som lägger stämningen, tre skådespelare/improvisatörer, en gäst och en programledare.
Ledaren ska intervjua gästen och så fort improvisatörerna hör något som triggar dom så hoppar dom upp och spelar en improviserad scen.
Förutom att gästen idag alltså var en allt för bra berättare så var ledaren allt för dålig på att intervjua.
Han ställde bara ledande och stängda frågor! Gissa hur många tystnader gästen fick täppa till själv!?!
Man riktigt kände hur förvånad och lite obehaglig till mods han (gästen) var i början. Sen insåg han att han var tvungen att köra sitt eget race och då blev det bra. Men inte pga ledaren! Som bara verkade starstrucked!
Pinsamt!
Imorgon ska jag träffa Energibomben, jobba, ha impro och fortsätta vara lycklig. Det ni!
Helt enkelt fina.
Dåligt av mig, men jag missade min Glasskompis födelsedag! Grattis i efterskott Glassisen!!!!
Det värsta är nästan att jag inte ens reflekterade över att den var missad innan jag träffade Skövde idag... Illa.
Man kan ju dessutom undra varför jag började tänka på Glassisen när jag träffade Skövde. Dom har egentligen ingenting gemensamt, känner inte varann och kommer antagligen inte träffas om jag inte styr det. Men på något vis så påminner dom mig om varann.
Båda är otroligt smarta, lite geekiga, söta och har många åsikter om mycket.
Och båda är ganska olika mig, men ändå känns det både kul och inspirerande att träffa dom.
Det värsta är nästan att jag inte ens reflekterade över att den var missad innan jag träffade Skövde idag... Illa.
Man kan ju dessutom undra varför jag började tänka på Glassisen när jag träffade Skövde. Dom har egentligen ingenting gemensamt, känner inte varann och kommer antagligen inte träffas om jag inte styr det. Men på något vis så påminner dom mig om varann.
Båda är otroligt smarta, lite geekiga, söta och har många åsikter om mycket.
Och båda är ganska olika mig, men ändå känns det både kul och inspirerande att träffa dom.
Ni är fina helt enkelt!
Som ni kanske förstod så träffade jag Skövde idag och sedan följde jag upp det med lunch/middag med Musikalpojken. Skulle ha fortsatt socialisera, men är så sjukt trött att jag begav mig hem efter sockerchocken och icke-silverteét.
Igår var jag med M, lillebror och två bekanta och tittade på Alfons innan det var dags för jobb.
Konstig kväll. Bättre än den innan. Men konstig still.
Avslutade med ett stort glas champagne och hög musik på tunnelbanan hem.
Det har varit så otroligt soligt och fint ett par dagar nu att jag nästan fått tillbaka glädje i själen.
Men bara nästan.
Allt jag kan tänka på är hur härligt det kommer bli med vår, sol och värme. Det är som en dålig ramsa i huvudet och jag kommer bara på massa saker som bara kan göras då. Illa illa.
Nu ska jag laddningssova inför en grym vecka to come!
Som ni kanske förstod så träffade jag Skövde idag och sedan följde jag upp det med lunch/middag med Musikalpojken. Skulle ha fortsatt socialisera, men är så sjukt trött att jag begav mig hem efter sockerchocken och icke-silverteét.
Igår var jag med M, lillebror och två bekanta och tittade på Alfons innan det var dags för jobb.
Konstig kväll. Bättre än den innan. Men konstig still.
Avslutade med ett stort glas champagne och hög musik på tunnelbanan hem.
Det har varit så otroligt soligt och fint ett par dagar nu att jag nästan fått tillbaka glädje i själen.
Men bara nästan.
Allt jag kan tänka på är hur härligt det kommer bli med vår, sol och värme. Det är som en dålig ramsa i huvudet och jag kommer bara på massa saker som bara kan göras då. Illa illa.
Nu ska jag laddningssova inför en grym vecka to come!
Konstpaus!
Nu har jag inte bloggat på jätte länge.
Den enda och enkla anledningen till det är att jag inte haft lust.
Jag skulle kunna skylla på en hel massa andra saker. Som att jag inte haft tid, jobbat, gått i skolan, levt, umgåtts med mina kära osv. Alla de anledningarna är också sanna, men inte riktigt riktigt den riktiga anledningen.
Jag är lite blasé just nu. Tror att jag väntar på våren.
Folk brukar va down i feburari, men jag var på topp så min blues kommer nog nu i mars. Ganska bra eftersom att det antagligen är enklare att se vårtecken den här månaden.
Som igår till exempel! När jag åkte hem vid tre på natten var det en plusgrad! Sex såna nätter till så är det vår på riktigt sen! Score säger jag!
Igår kom jag på mig själv med att gå på tunnelbanan innan någon hunnit gå av. Kände mig grymt rebellisk och bestämde mig för att aldrig mer vara så oförskämd. Jag menar, hur svårt kan det vara och göra dom där små sakerna för människor!? Vänta med att kliva på innan dom kliver av, inte sjunga med när tunnelbanemusikerna spelar, låta bli att lägga krokben med väskan av ren tristess. Nej, jag borde kunna klara mig utan sådant!
Den enda och enkla anledningen till det är att jag inte haft lust.
Jag skulle kunna skylla på en hel massa andra saker. Som att jag inte haft tid, jobbat, gått i skolan, levt, umgåtts med mina kära osv. Alla de anledningarna är också sanna, men inte riktigt riktigt den riktiga anledningen.
Jag är lite blasé just nu. Tror att jag väntar på våren.
Folk brukar va down i feburari, men jag var på topp så min blues kommer nog nu i mars. Ganska bra eftersom att det antagligen är enklare att se vårtecken den här månaden.
Som igår till exempel! När jag åkte hem vid tre på natten var det en plusgrad! Sex såna nätter till så är det vår på riktigt sen! Score säger jag!
Igår kom jag på mig själv med att gå på tunnelbanan innan någon hunnit gå av. Kände mig grymt rebellisk och bestämde mig för att aldrig mer vara så oförskämd. Jag menar, hur svårt kan det vara och göra dom där små sakerna för människor!? Vänta med att kliva på innan dom kliver av, inte sjunga med när tunnelbanemusikerna spelar, låta bli att lägga krokben med väskan av ren tristess. Nej, jag borde kunna klara mig utan sådant!
