Lantisen på Stureplan

Efter en helt fantastiskt tänkvärd och inspirerande inspirationskurs med Ulrika Karlsson begav jag mig ikväll (för ovanlighetens skull...) till Boulevardteatern för Impro med Tommy Körberg.
Som gammal äkta musikalare kan jag bara säga att jag älskar honom. Rösten, personligheten, flärden, allt!
Dessvärre gjorde han det svårt för improvisatörerna eftersom att han själv är en sådan eminent berättare.
Synd.
Något som var ännu mer synd var den otroligt dåliga "programledaren".
För er som inte varit på en sån här föreställning kan jag ju förklara hur det funkar så kanske ni förstår vad jag menar...
På scenen finns alltså en pianist som lägger stämningen, tre skådespelare/improvisatörer, en gäst och en programledare.
Ledaren ska intervjua gästen och så fort improvisatörerna hör något som triggar dom så hoppar dom upp och spelar en improviserad scen.
Förutom att gästen idag alltså var en allt för bra berättare så var ledaren allt för dålig på att intervjua.
Han ställde bara ledande och stängda frågor! Gissa hur många tystnader gästen fick täppa till själv!?!
Man riktigt kände hur förvånad och lite obehaglig till mods han (gästen) var i början. Sen insåg han att han var tvungen att köra sitt eget race och då blev det bra. Men inte pga ledaren! Som bara verkade starstrucked!
Pinsamt!

Imorgon ska jag träffa Energibomben, jobba, ha impro och fortsätta vara lycklig. Det ni!