Nostalgisallad!
Äpple, Grönsallad, Valnötter, Blåmögelost, Stekt kyckling och Balsamico Vinäger!
Kan vara bland det bästa som finns!
En av våra klassiker på Maxwell´s och vad jag nästintill levde på.
Nu lite jordgubbar och vin.
Någon har fått för sig att vi borde hitta en brasa, men jag fryser inte så mycket egentligen så vi får se hur det blir med den saken.
Kan vara bland det bästa som finns!
En av våra klassiker på Maxwell´s och vad jag nästintill levde på.
Nu lite jordgubbar och vin.
Någon har fått för sig att vi borde hitta en brasa, men jag fryser inte så mycket egentligen så vi får se hur det blir med den saken.
Huset är ivägen!
Solen is back in my life! Eller så har den varit i Sthlm hela tiden...
Idag är ingen super ambitiös dag. De flesta normala människor är lediga och vi är väl inte direkt de mest effektiva företaget på Stureplan.
Men vi är iaf här!
Delar av oss...
Bossen har ont i handleden och Muppen ska snart bege sig till Uppsala.
Dom är så sjuka så jag vet inte vart jag ska börja!
Men men, här sitter vi iaf.
Drog ut fåtöljer och datorer och försöker se seriösa ut på terassen.
Det är mest för synsskull...
Nu är det dags för té!
Idag är ingen super ambitiös dag. De flesta normala människor är lediga och vi är väl inte direkt de mest effektiva företaget på Stureplan.
Men vi är iaf här!
Delar av oss...
Bossen har ont i handleden och Muppen ska snart bege sig till Uppsala.
Dom är så sjuka så jag vet inte vart jag ska börja!
Men men, här sitter vi iaf.
Drog ut fåtöljer och datorer och försöker se seriösa ut på terassen.
Det är mest för synsskull...
Nu är det dags för té!
Sol, Moln, Ambivalens?
Det är ju ingen ordning på vädret!
Hur klär man sig då? Ambivalent?
Känner mig allt annat än pigg... Vet inte hur länge jag suttit och titta på min sminkväska utan att ta tag i något... Och nu borde jag kanske skynda mig... Ork?
Hur klär man sig då? Ambivalent?
Känner mig allt annat än pigg... Vet inte hur länge jag suttit och titta på min sminkväska utan att ta tag i något... Och nu borde jag kanske skynda mig... Ork?
Dagens låt 30 april.
Helene har inte bara en fantastisk röst utan skriver även underbar texter.
Den här låten snubblade jag över i 90210 och blev kär.
Vill definitivt höra mer!
Torsdag den 29 april - Sammanfattning.
Ja, har ju inte blivit så mycket av idag alls.
Vaknade med intentionen att gå till jobbet, men den failade ganska rejält och sen har jag mest tyckt synd om mig själv.
Mår bättre nu och ska försöka somna så för att vakna som en prinsessa imorgon!
Stolt kan jag ju säga att jag bloggat mig genom dagen iaf!
Duktig har jag varit! Och inte smygjobbat något alls!
Har nu på kvällskvisten varit cybersocial och faktiskt pratat med någon som jag bestämt mig för att inte prata med.
Det är en ganska komplicerad historia som innefattar både min grymma envishet, sarkasm, moral, värderingar och kemi... Jag vete fan vad som händer alltså!
Kladdigt kan man säga... Och kladdigast är nästan att det kändes alldeles för bra att prata med människan...
Förutom det har Bossen - till och med på distans! gjort mig så fruktansvärt glad och stolt!
Kanske världens bästa Boss kan man säga!
Men nu avslutar vi denna tragiska dag med lite designmissar. Simon och Tomas - Dazzle me!
Vaknade med intentionen att gå till jobbet, men den failade ganska rejält och sen har jag mest tyckt synd om mig själv.
Mår bättre nu och ska försöka somna så för att vakna som en prinsessa imorgon!
Stolt kan jag ju säga att jag bloggat mig genom dagen iaf!
Duktig har jag varit! Och inte smygjobbat något alls!
Har nu på kvällskvisten varit cybersocial och faktiskt pratat med någon som jag bestämt mig för att inte prata med.
Det är en ganska komplicerad historia som innefattar både min grymma envishet, sarkasm, moral, värderingar och kemi... Jag vete fan vad som händer alltså!
Kladdigt kan man säga... Och kladdigast är nästan att det kändes alldeles för bra att prata med människan...
Förutom det har Bossen - till och med på distans! gjort mig så fruktansvärt glad och stolt!
Kanske världens bästa Boss kan man säga!
Men nu avslutar vi denna tragiska dag med lite designmissar. Simon och Tomas - Dazzle me!
Detta har vi lärt oss idag:
Att allt kanske inte alltid är som det verka, men att man inte alltid kan får reda på hur det är ändå.
Detta ser vi fram emot imorgon:
Mini Muppens bullar, att jobba och kanske att återuppta lite svenska traditioner.
Att allt kanske inte alltid är som det verka, men att man inte alltid kan får reda på hur det är ändå.
Detta ser vi fram emot imorgon:
Mini Muppens bullar, att jobba och kanske att återuppta lite svenska traditioner.
Ovän med telefonen
Ja, nu har jag varit hemma och tyckt synd om mig själv hela dagen. Otroligt givande...
Har kännt mig relativt stabil sen lunchtid ungefär men inte vågat ta några risker.
Förutom uppdateringen av vad som hänt på Sandhamn och obligatoriskt dräggel efter Dj Hångel har jag tagit mig igenom nya avsnitt av Gossip Girl, 90210, Top Model och One tree hill.
Tur att det är torsdag av alla dagar i veckan så att allt precis sänts...
Men nu kommer vi till den riktiga snyftaren!:
Min telefon har varit helt tyst!
Ända sedan Balance Magnus försökte ringa så har den bara inte låtit alls... Så ensam och oönskad jag känt mig!
Men så nu när jag skulle skicka ett sms till Moster Pyret för att fråga om hur morgondagen ser ut så inser jag:
Mobilen har gett upp! Det finns ingen mottagning och den är allmänt dum!
Inte konstigt att jag varit oälskad!
Efter att ha startat om den två gånger nu så känns det mycket bättre!
Sms:n börjar ramla in och jag är kanske inte helt alone....
Kanske borde jag skaffa en ny telefon...
Ett sms som gjorde mig riktigt glad var Nattas som tydligen ska ha en get-together på lördag!
Det är ju fenomenalt trevligt!
Vi har inte lyckats träffas sedan Rhodos så kanske äntligen!
Jag räknar nämligen helt kallt med att må som en prinsessa imorgon!
Vi får väl se... Det blir en lite spännande hook kan man säga!
Har kännt mig relativt stabil sen lunchtid ungefär men inte vågat ta några risker.
Förutom uppdateringen av vad som hänt på Sandhamn och obligatoriskt dräggel efter Dj Hångel har jag tagit mig igenom nya avsnitt av Gossip Girl, 90210, Top Model och One tree hill.
Tur att det är torsdag av alla dagar i veckan så att allt precis sänts...
Men nu kommer vi till den riktiga snyftaren!:
Min telefon har varit helt tyst!
Ända sedan Balance Magnus försökte ringa så har den bara inte låtit alls... Så ensam och oönskad jag känt mig!
Men så nu när jag skulle skicka ett sms till Moster Pyret för att fråga om hur morgondagen ser ut så inser jag:
Mobilen har gett upp! Det finns ingen mottagning och den är allmänt dum!
Inte konstigt att jag varit oälskad!
Efter att ha startat om den två gånger nu så känns det mycket bättre!
Sms:n börjar ramla in och jag är kanske inte helt alone....
Kanske borde jag skaffa en ny telefon...
Ett sms som gjorde mig riktigt glad var Nattas som tydligen ska ha en get-together på lördag!
Det är ju fenomenalt trevligt!
Vi har inte lyckats träffas sedan Rhodos så kanske äntligen!
Jag räknar nämligen helt kallt med att må som en prinsessa imorgon!
Vi får väl se... Det blir en lite spännande hook kan man säga!
Videoblogg
Tjaa... Lite ljus och lite hackig... Men jag är sjuk... Jag skyller på det!
Anekdot 1.
Ja, något som mina kollegor brukar skratta högt åt är alla mina historier... Eller inte historier kanske, för dom är ju alla sanna... Men upplevelser...
Så jag tänkte att jag med jämna mellanrum kunde dela med mig av dessa...
De kommer garanterat inte komma i någon form av ordning, utan snarare när jag kommer på och minns saker själv.
Det första jag tänkte berätta om är när jag och min kära vän N skulle flytta till London tillsammans.
Allt började redan i april, det aktuella året, då vi började jobba för samma företag på Mallorca. Vi fann varann ganska direkt och startade en tradition att gå ut och äta middag tillsammans på lördagskvällarna. Ett gott glas vin, blodigt kött och trevliga samtal var ett måste.
Redan under kursen vi hade bestämde vi oss för att när säsongen var slut så skulle vi flytta till London tillsammans. Det var något vi båda pratat om och tänkt på länge, och nu blev vi dessutom erbjudna jobb när tiden var inne.
Allt va frid och fröjd och vi var exalterade över vårt beslut.
Dock hade vi en hel sommar framför oss, så planerandet tog inte direkt fart på en gång.
Under sommaren hände det massor av intressanta saker. Jag var bland annat på Ibiza i perioder och hon träffade en spanjor och kärade ner sig.
I slutet av säsongen befann vi oss iaf i Palma Nova och Cala Viñas och kunde träffas ganska regelbundet igen. Vi började lite sporadiskt titta efter boende på nätet och fantiserade ihop alla roliga människor vi skulle få träffa.
Men mycket mer var det inte.
Sen var säsongen över.
Vi åkte hem.
Vi ringde varann i panik och sa; VAD HÄNDE MED LONDON!?
Nej, detta fick inte hända! Vi skulle ju dit!
N tog första bästa buss hit (Hon bodde mitt ute i obygden långt härifrån), vi gjorde chokladsås, köpte Mangoistan och satte oss ner för att tänka igenom det hela.
Vi ville åka fort! Helst igår!
Så vi bokade biljetter direkt och sen insåg vi att vi inte hade någonstans att bo än.
"Asch, det är lättare när vi kommer dit!"
Fast ingen av oss ville lägga ut multum på hotell heller, så vi kollade vandrarhem till att börja med.
Det fanns i princip inga som låg som vi ville och som verkade prisvärda.
Då kom jag på en sida som mitt ex hade pratat om!
www.couchsurfing.com
Det är som ett kontaktnät över hela världen, där människor annonserar ut att man kan komma och sova på deras soffor!
Fantastiskt bra!
Vi blev medlemmar och letade upp människor i London. Skrev mail och frågade om vi var välkomna!
Ett av de första svaren vi fick var från Jonathan Green.
Han är egentligen amerikan, men bor i London med en vän.
På papper verkade han fenomenalt trevlig och bra!
Hans enda krav var att vi skulle följa med till klubben han jobbade på eftersom att han jobbade hela kvällen.
Fine för oss! Ingen har väl dött av en kväll ute på stan tänkte vi!
Så så blev det!
Med stora väskor träffade vi honom på världens kanske mest random ställe inne i ett köpcentrum.
Vi hade då varit uppe sedan fyra på morgonen och klockan var ungefär fem på eftermiddagen.
Lite slitna, men vid gott mod.
Jonathan dock... Han var inte vid gott mod!
Han var en av de tjurigaste människorna jag någonsin träffat och sammanlagt under hela vår vistelse så kan jag nog räkna alla meningar vi utbytte på mina två händer!
Vi följde iaf med honom hem, träffade Alister, hans vän (som var sjukt trevlig!) och tja, satt.
Han gick och la sig. Utan att tala om för oss vad vi skulle göra eller var vi skulle ta vägen!
Sen helt plötsligt skulle vi gå!
Fort som fan blev det att piffa lite och sen i princip springa till, vad han påstod, var Londons hetaste nattklubb.
Jag kommer inte ihåg vad den hette. Men jag kommer ihåg att jag hade fruktansvärt tråkigt.
Så tråkigt att jag ringde min gamla vän Zack, som också bor i London, och frågade vad han gjorde.
Han var praktiskt nog ute med två vänner så vi bestämde oss för att åka och träffa dem.
Jonathan kunde inte bry sig mindre, men vi skulle iaf höras senare under natten för att sluta upp så vi kom in ect.
Att återse Zack var fantastiskt roligt! En av världens drygaste och underbaraste människor! All kärlek!
Naturligtvis följde vi med honom hem och tänkte att väskor ect får vi ta hand om imorgon.
Morgonen efter bestämde vi oss för att nu måste vi ta tag i det här! Vi KAN inte stanna hos Jonathan för då dör vi nog (han kanske skulle förgifta oss eller nåt...).
Och trots att Zack sa att vi kunde stanna där så kändes det lite fel. Nu i efterhand får jag erkänna att jag inte riktigt förstår varför.... Men då var det helt uppenbart!
Jaja, vi begav oss iväg för att få tag på Jonathan, men han jobbade och vi skulle inte få våra väskor förren på kvällen.
Jaha, där stod man i gårdagens festutstyrsel och såg dum ut i dagen-efter-smink.
Blev att shoppa lite stora hoodies och sen slog vi oss ner på ett internetcafé för att hitta en ny människa att surfa hos (ja, vi tyckte fortfarande att det verkade vara en bra idé...)
Så många mail och samtal som vi ringde och skickade den dan...
Inga svar fick vi direkt. Paniken växte.
Vi hämtade upp våra väskor på kvällskvisten och efter ännu nån timme på ett café bestämde vis oss för att det nog var värt att sova på hotell iaf en natt...
Så vi hittade ett i närheten och precis när vi checkat in får vi svar från Edward de Bosdari!
Vi är välkomna hem till honom i Bethnal Green dagen efter. Glöm inte ananasen!
Så glada och nöjda somnar vi i mjuka fina sängar och är nöjda med livet.
Dagen efter packar vi ihop och åker mot Edward.
Vi träffar honom vid en bro och han är riktigt trevlig! Vi andas ut!
Han hjälper oss med väskorna och berättar att han jobbar med att sälja träd.
Jaja, nån måste ju göra det också.
Vi kommer in i ett hyreshus som ser riktigt slitet ut... Då menar jag riktigt slitet. Trasiga rutor och... Ja...
Det går inte ens att beskriva.
Det var smutsigt, äckligt och såg ut som ett ställe där ingen skulle betala för att bo.
Och det visade det sig att dom inte gjorde heller.
Nej, Edward och hans två vänner bodde i en squat! Dom var alltså husockupanter!
Förutom oss så var där ett polskt par som skulle surfa.
Alla var supertrevliga, om än väldigt speciella.
Det fanns ingen soffa, men madrasser på golvet, varmvattnet var trasigt - men det låg ett badhus nästan brevid, det var mögel i taket och dörrar och fönster var inte täta så det blåste och blev fuktigt på natten.
Men! Edward gjorde hommus, vi drack billigt rödvin, honugsvodka från Poland och naturligtvis lite ananas på det!
Det kom över en kille från Israel och umgicks och han hade med sig morötter och marmite.
Som ni hör var det hela ganska makabert, men på det hela taget väldigt trevligt.
Vi stannade i två nätter...
Sen hade jag intalat mig att vi skulle dö pga allt mögel i taket och vi letade upp ett äckligt billigt indiskt hotell i Victoria.
Edward kramade oss alldeles för länge när vi åkte, men minnena finns alltid kvar...
Väl i Victoria så började allt nysta upp sig. Vi började jobba båda två och efter bara en vecka hade vi hittat ett fast boende.
Indierna önskade oss all lycka och bad oss komma tillbaka och hälsa på.
Tyvärr har det inte riktigt funnits tid för det än...
Det, gott folk, är historien om när jag och N först kom till London.
Så jag tänkte att jag med jämna mellanrum kunde dela med mig av dessa...
De kommer garanterat inte komma i någon form av ordning, utan snarare när jag kommer på och minns saker själv.
Det första jag tänkte berätta om är när jag och min kära vän N skulle flytta till London tillsammans.
Allt började redan i april, det aktuella året, då vi började jobba för samma företag på Mallorca. Vi fann varann ganska direkt och startade en tradition att gå ut och äta middag tillsammans på lördagskvällarna. Ett gott glas vin, blodigt kött och trevliga samtal var ett måste.
Redan under kursen vi hade bestämde vi oss för att när säsongen var slut så skulle vi flytta till London tillsammans. Det var något vi båda pratat om och tänkt på länge, och nu blev vi dessutom erbjudna jobb när tiden var inne.
Allt va frid och fröjd och vi var exalterade över vårt beslut.
Dock hade vi en hel sommar framför oss, så planerandet tog inte direkt fart på en gång.
Under sommaren hände det massor av intressanta saker. Jag var bland annat på Ibiza i perioder och hon träffade en spanjor och kärade ner sig.
I slutet av säsongen befann vi oss iaf i Palma Nova och Cala Viñas och kunde träffas ganska regelbundet igen. Vi började lite sporadiskt titta efter boende på nätet och fantiserade ihop alla roliga människor vi skulle få träffa.
Men mycket mer var det inte.
Sen var säsongen över.
Vi åkte hem.
Vi ringde varann i panik och sa; VAD HÄNDE MED LONDON!?
Nej, detta fick inte hända! Vi skulle ju dit!
N tog första bästa buss hit (Hon bodde mitt ute i obygden långt härifrån), vi gjorde chokladsås, köpte Mangoistan och satte oss ner för att tänka igenom det hela.
Vi ville åka fort! Helst igår!
Så vi bokade biljetter direkt och sen insåg vi att vi inte hade någonstans att bo än.
"Asch, det är lättare när vi kommer dit!"
Fast ingen av oss ville lägga ut multum på hotell heller, så vi kollade vandrarhem till att börja med.
Det fanns i princip inga som låg som vi ville och som verkade prisvärda.
Då kom jag på en sida som mitt ex hade pratat om!
www.couchsurfing.com
Det är som ett kontaktnät över hela världen, där människor annonserar ut att man kan komma och sova på deras soffor!
Fantastiskt bra!
Vi blev medlemmar och letade upp människor i London. Skrev mail och frågade om vi var välkomna!
Ett av de första svaren vi fick var från Jonathan Green.
Han är egentligen amerikan, men bor i London med en vän.
På papper verkade han fenomenalt trevlig och bra!
Hans enda krav var att vi skulle följa med till klubben han jobbade på eftersom att han jobbade hela kvällen.
Fine för oss! Ingen har väl dött av en kväll ute på stan tänkte vi!
Så så blev det!
Med stora väskor träffade vi honom på världens kanske mest random ställe inne i ett köpcentrum.
Vi hade då varit uppe sedan fyra på morgonen och klockan var ungefär fem på eftermiddagen.
Lite slitna, men vid gott mod.
Jonathan dock... Han var inte vid gott mod!
Han var en av de tjurigaste människorna jag någonsin träffat och sammanlagt under hela vår vistelse så kan jag nog räkna alla meningar vi utbytte på mina två händer!
Vi följde iaf med honom hem, träffade Alister, hans vän (som var sjukt trevlig!) och tja, satt.
Han gick och la sig. Utan att tala om för oss vad vi skulle göra eller var vi skulle ta vägen!
Sen helt plötsligt skulle vi gå!
Fort som fan blev det att piffa lite och sen i princip springa till, vad han påstod, var Londons hetaste nattklubb.
Jag kommer inte ihåg vad den hette. Men jag kommer ihåg att jag hade fruktansvärt tråkigt.
Så tråkigt att jag ringde min gamla vän Zack, som också bor i London, och frågade vad han gjorde.
Han var praktiskt nog ute med två vänner så vi bestämde oss för att åka och träffa dem.
Jonathan kunde inte bry sig mindre, men vi skulle iaf höras senare under natten för att sluta upp så vi kom in ect.
Att återse Zack var fantastiskt roligt! En av världens drygaste och underbaraste människor! All kärlek!
Naturligtvis följde vi med honom hem och tänkte att väskor ect får vi ta hand om imorgon.
Morgonen efter bestämde vi oss för att nu måste vi ta tag i det här! Vi KAN inte stanna hos Jonathan för då dör vi nog (han kanske skulle förgifta oss eller nåt...).
Och trots att Zack sa att vi kunde stanna där så kändes det lite fel. Nu i efterhand får jag erkänna att jag inte riktigt förstår varför.... Men då var det helt uppenbart!
Jaja, vi begav oss iväg för att få tag på Jonathan, men han jobbade och vi skulle inte få våra väskor förren på kvällen.
Jaha, där stod man i gårdagens festutstyrsel och såg dum ut i dagen-efter-smink.
Blev att shoppa lite stora hoodies och sen slog vi oss ner på ett internetcafé för att hitta en ny människa att surfa hos (ja, vi tyckte fortfarande att det verkade vara en bra idé...)
Så många mail och samtal som vi ringde och skickade den dan...
Inga svar fick vi direkt. Paniken växte.
Vi hämtade upp våra väskor på kvällskvisten och efter ännu nån timme på ett café bestämde vis oss för att det nog var värt att sova på hotell iaf en natt...
Så vi hittade ett i närheten och precis när vi checkat in får vi svar från Edward de Bosdari!
Vi är välkomna hem till honom i Bethnal Green dagen efter. Glöm inte ananasen!
Så glada och nöjda somnar vi i mjuka fina sängar och är nöjda med livet.
Dagen efter packar vi ihop och åker mot Edward.
Vi träffar honom vid en bro och han är riktigt trevlig! Vi andas ut!
Han hjälper oss med väskorna och berättar att han jobbar med att sälja träd.
Jaja, nån måste ju göra det också.
Vi kommer in i ett hyreshus som ser riktigt slitet ut... Då menar jag riktigt slitet. Trasiga rutor och... Ja...
Det går inte ens att beskriva.
Det var smutsigt, äckligt och såg ut som ett ställe där ingen skulle betala för att bo.
Och det visade det sig att dom inte gjorde heller.
Nej, Edward och hans två vänner bodde i en squat! Dom var alltså husockupanter!
Förutom oss så var där ett polskt par som skulle surfa.
Alla var supertrevliga, om än väldigt speciella.
Det fanns ingen soffa, men madrasser på golvet, varmvattnet var trasigt - men det låg ett badhus nästan brevid, det var mögel i taket och dörrar och fönster var inte täta så det blåste och blev fuktigt på natten.
Men! Edward gjorde hommus, vi drack billigt rödvin, honugsvodka från Poland och naturligtvis lite ananas på det!
Det kom över en kille från Israel och umgicks och han hade med sig morötter och marmite.
Som ni hör var det hela ganska makabert, men på det hela taget väldigt trevligt.
Vi stannade i två nätter...
Sen hade jag intalat mig att vi skulle dö pga allt mögel i taket och vi letade upp ett äckligt billigt indiskt hotell i Victoria.
Edward kramade oss alldeles för länge när vi åkte, men minnena finns alltid kvar...
Väl i Victoria så började allt nysta upp sig. Vi började jobba båda två och efter bara en vecka hade vi hittat ett fast boende.
Indierna önskade oss all lycka och bad oss komma tillbaka och hälsa på.
Tyvärr har det inte riktigt funnits tid för det än...
Det, gott folk, är historien om när jag och N först kom till London.
Oskönt
Japp, precis så är det!
Idag är en tycka-synd-om-Ida-dag! Sjuk är jag! Igen!
Tror inte att jag i hela mitt liv varit i sån obalans som jag är nu! Skyller på att jag inte haft tid tidigare och nu tar kroppen igen allt det där på en gång.
Sjukt tråkigt är vad det är!
Är verkligen ingen person som är bra på att ligga hemma och klia sig i naveln... Speciellt inte när jag vill göra massa annat.
Tack och lov för webb-tv säger jag bara! Vad skulle jag tagit mig till annars!?
Det enda som egentligen känns ganska ok med att vara sjuk just idag är att det är grått och regnigt ute! Tänk va deprimerande om det hade varit sol!
Well well... nu ska jag kura in mig i mitt duntäcke och påbörja en ny kategori här innan jag uppdaterar mig i vad som hänt ute på Sandhamn. Är jag tragisk eller vad!?
Idag är en tycka-synd-om-Ida-dag! Sjuk är jag! Igen!
Tror inte att jag i hela mitt liv varit i sån obalans som jag är nu! Skyller på att jag inte haft tid tidigare och nu tar kroppen igen allt det där på en gång.
Sjukt tråkigt är vad det är!
Är verkligen ingen person som är bra på att ligga hemma och klia sig i naveln... Speciellt inte när jag vill göra massa annat.
Tack och lov för webb-tv säger jag bara! Vad skulle jag tagit mig till annars!?
Det enda som egentligen känns ganska ok med att vara sjuk just idag är att det är grått och regnigt ute! Tänk va deprimerande om det hade varit sol!
Well well... nu ska jag kura in mig i mitt duntäcke och påbörja en ny kategori här innan jag uppdaterar mig i vad som hänt ute på Sandhamn. Är jag tragisk eller vad!?
Onsdag den 28 april - Sammanfattning.
Jag vaknade av att solen lyste med sin frånvaro och att fåglarna tagit sovmorgon.. Alla förutom dom på min telefon dvs... Hur fantastiskt är inte det förresten!? Att ha fågelkvitter som alarmsignal på mobilen!? Man borde inte kunna vakna på fel sida då! Fast det kan man kan jag garantera... Dock inte idag!
Morgonen i Vagnhärad är inte mycket att orda om... Det bästa med den är att tåget kommer och hämtar upp mig.
Jag premiärade mina svarta ballerinas idag som jag fick av mr X för tre år sen... Hur sjukt är inte det!?
Men men. På tåget brukar jag sova, men jag hade bakläxa från chefen och i ren panik och fruktan tog jag itu med den. Blev klar vid Södertälje och slumrade till en stund. Sen ringde jag och bad kollegorna rulla ut röda mattan och koka kaffe för att fira premiären på min fantastiska film om Collage.
Bossen sa att hon pratade med Muppen och att kaffet var på G.
Gissa min chock när jag sedan träffar Muppen på centralen!!! Arg som ett ilsket mördarbi på kommunaltrafiken var han! Jag blev nästan rädd...
Sen följde några timmar av allmänt skratt, virrande, ångest, knasiga företagsnamn, onda ryggar och lite annat, innan vi gick på lunch.
Alla trippade till Donken. Eller inte, om man frågar Muppen... Då går jag bestämt och Bossen slänger med benen. Bara MM trippar... Ganska omanligt...
Vad som är mer manligt är att de beställer sjukt mycket mat! Konkandes allt detta beger vi oss tillbaka till Collage bara för att inse att någon (jag nämner inga namn...) har låst in nyckeln!
Till min stora glädje gjorde detta att vi lunchade på Dramatentrappan! Mindre blev min glädje sen när vi gick och kollade på skor... Jävlar vilket onödigt tidsfördriv!
Halvt ihjälfrusna blir vi insläppta av B som just då är min favorit människa i världen! Detta toppas sen med att Muppen får in spons från nåt företag som vill att Lady Gaga ska komma och hämta en päls hos dem! Damn att det ska va så svårt att få tag på en gräddtårta! Det gjorde att vi inte ens fick bullar trots glädjeyran!
Sen tappade jag och MM hoppet lite innan det var dags att utgå.
Jag utgick till en buss som tog mig till en av mina käraste vänner som är nästan lika rolig som jag!
Eftersom att vi inte träffats på ett tag så blev det en låååång fika med allt vad jag behövde i uppmuntran och kärleksväg. Eller iaf i uppmuntran... Damn, jag vill bli kär! Fast det är iof en heeelt annan historia...
Därefter blev det tåg hem med Top Model som sällskap och sen låtsasmammas goda pannbiffar innan jag utmattad började författa denna episka blogg.
Nu avslutar vi så här:
Morgonen i Vagnhärad är inte mycket att orda om... Det bästa med den är att tåget kommer och hämtar upp mig.
Jag premiärade mina svarta ballerinas idag som jag fick av mr X för tre år sen... Hur sjukt är inte det!?
Men men. På tåget brukar jag sova, men jag hade bakläxa från chefen och i ren panik och fruktan tog jag itu med den. Blev klar vid Södertälje och slumrade till en stund. Sen ringde jag och bad kollegorna rulla ut röda mattan och koka kaffe för att fira premiären på min fantastiska film om Collage.
Bossen sa att hon pratade med Muppen och att kaffet var på G.
Gissa min chock när jag sedan träffar Muppen på centralen!!! Arg som ett ilsket mördarbi på kommunaltrafiken var han! Jag blev nästan rädd...
Sen följde några timmar av allmänt skratt, virrande, ångest, knasiga företagsnamn, onda ryggar och lite annat, innan vi gick på lunch.
Alla trippade till Donken. Eller inte, om man frågar Muppen... Då går jag bestämt och Bossen slänger med benen. Bara MM trippar... Ganska omanligt...
Vad som är mer manligt är att de beställer sjukt mycket mat! Konkandes allt detta beger vi oss tillbaka till Collage bara för att inse att någon (jag nämner inga namn...) har låst in nyckeln!
Till min stora glädje gjorde detta att vi lunchade på Dramatentrappan! Mindre blev min glädje sen när vi gick och kollade på skor... Jävlar vilket onödigt tidsfördriv!
Halvt ihjälfrusna blir vi insläppta av B som just då är min favorit människa i världen! Detta toppas sen med att Muppen får in spons från nåt företag som vill att Lady Gaga ska komma och hämta en päls hos dem! Damn att det ska va så svårt att få tag på en gräddtårta! Det gjorde att vi inte ens fick bullar trots glädjeyran!
Sen tappade jag och MM hoppet lite innan det var dags att utgå.
Jag utgick till en buss som tog mig till en av mina käraste vänner som är nästan lika rolig som jag!
Eftersom att vi inte träffats på ett tag så blev det en låååång fika med allt vad jag behövde i uppmuntran och kärleksväg. Eller iaf i uppmuntran... Damn, jag vill bli kär! Fast det är iof en heeelt annan historia...
Därefter blev det tåg hem med Top Model som sällskap och sen låtsasmammas goda pannbiffar innan jag utmattad började författa denna episka blogg.
Nu avslutar vi så här:
Detta har vi lärt oss idag:
Att det tydligen inte alls är otroligt att Muppen skulle ha Lady Gagas privata nummer och hålla direktkontakt med henne.
Detta ser vi fram emot imorgon:
Sovmorgon, Bossens utvärdering av min bakläxa och kvällsté hos Moster Pyret.
Att det tydligen inte alls är otroligt att Muppen skulle ha Lady Gagas privata nummer och hålla direktkontakt med henne.
Detta ser vi fram emot imorgon:
Sovmorgon, Bossens utvärdering av min bakläxa och kvällsté hos Moster Pyret.
The beginning of an epic blog... *host host*
Tja, jo, jaha, ok, men alltså, ja, jo...
Så skulle man börja blogga också...
På begäran av älskvärda arbetskamrater ska jag alltså nu börja printa ner sanningar och iakttagelser av min fantastiska vardag och värld.
Mycket kommer handla om jobbet... Mest för att den mesta vakna tiden spenderas där... Och för att jag tror att det är en av de mest intressanta delarna av mitt liv... För det måste väl vara intressant? Eller?
Jag vete fan... Jag tror att jag ska börja något helt nytt och galet... EN TRÅKIG BLOGG!
Ja, för inte ska vi lura nån att tro att jag är rolig! Det vore att ta saker lite för långt...
Nej, tråkig blogg får det bli! Inga bilder på "got-to-have-shoes", inget kändisskvaller, inga diettips, inga musiktips, ingenting som ni egentligen skulle vilja läsa om! Letar ni efter sånt så får ni läsa nån annanstans.
Belive me; det finns sånt där ute i etern iaf! Så att det räcker och blir över!
Men vi ska väl kanske börja från början... Jag har hört att man gör så...
Ska försöka "fånga läsarna"...Well... Jag bryr mig inte så mycket, men måste erkänna att jag funderat lite...
Först tänkte jag; Jag ska skriva under psedonym så ingen vet vem jag är!
Sen såg jag adressen mina kollegor registrerade åt mig... Plus att jag insåg att inte en enda levande människa som jag känner i Sverige skulle få för sig att läsa en sån här blogg iaf! Så det spelar ju ingen roll!
Så varsågoda; Ida heter jag! Har precis lyckats överleva i 25 år och tycker det är ganska roligt att låtsas vara åldersnojjig. Väldigt roligt faktiskt! Speciellt med tanke på att jag jobbar med en massa ynglingar... Men det kommer vi alldeles strax till!
Först tänkte jag berätta allt värt att veta om mig, sen får dom komma med i bilden... På ett hörn...
För att fortsätta om mig; Jag är född och uppvuxen i Vagnhärad. Vet du inte vart det ligger så låtsas för att inte verka dum. Är egentligen inte speciellt patriotisk, försökte faktiskt fly härifrån så fort jag bara kunde när jag var yngre och detta resulterade i att jag gjort en jävla massa på en jävla massa platser i världen.
Nu i november kom jag hem från fyra år utomlands och bestämde mig för att bli vuxen. Det har gått sådär än så länge. Jag flyttade iaf hem till pappi i det stora gula huset med tomte på taket och är än så länge kvar där.
Letar alldeles för sporadiskt efter lägenhet i Sthlm dock eftersom att jag efter ett par turer fram och tillbaka nu slutligen hamnat som anställd på Collage Event på Collage. Japp... Östermalm... Jag vet... Skratta ni! Lantisen på Stureplan... That's me! Men det är lugnt! Jag tar den för laget!
En flytt norr över blir nog iaf inte aktuellt förren efter sommaren eftersom att jag tänker tillbringa den i mitt fantastiska Trosa! Ohh jag blir nostalgisk bara jag tänker på det! Fabulöst underbart bra!
Mer om just Trosa skriver jag sen känner jag... Annars blir jag kvar här till midnatt nästa vecka...
Vad gör jag på Collage Event då? Tja, inte vet jag egentligen... Allt dom ber mig om? Så billig är jag... *host*
Jag är generellt den som syns med jämna mellanrum utanför Collage på vardagarna mellan 9-17 och försöker döda mig själv med passiv rökning. Dessutom är jag grym på att koka kaffe! Det är mitt trick för att locka kunder! Dessvärre är det inte många som ens brukar komma ihåg att dricka kaffe! Min bricka brukar stå orörd... *snyft*
Förutom mig så finns det tre stjärnor till på Collage Event. Eller, dvs, tre stycken som är där 24/7 iaf. Sen har vi en del andra random lirare som ni garanterat kommer få höra om senare...
Men stjärnorna är iaf de bästa av människor! Lite unga, men what can you do!?
Två av dem ska föreställa manligt kön och de är såna där som längtar extremt mycket just till denna sommaren eftersom att den kommer innebära att de får kliva in på Systembolaget med huvudet högt.
En av dem kallar jag Muppen och den andra kallar jag Mini Muppen. Det har egentligen ingenting med storlek att göra utan snarare.... Tja, jag vet faktiskt inte.
Sen har vi chefen! Hon är en hon! Väldigt mycket hon! Hon gillar skor! Och kan göra till och med mig vacker! Även fast det tar sin tid... Henne kallar jag från och med nu Boss.
Hur löjligt är det egentligen inte med smeknamn när dom och garanterat alla som kommer läsa det här kommer veta vilka dom är iaf!? Men men, jag är snäll nu... Gjorde ju en deal med Muppen igår om att inte vara en sån bitterfitta, då ska han ju vara ambitiös så den kan jag inte riktigt bryta.
Nu känner jag dock att jag tappat tråden lite... Det kan lätt bli så när det handlar om saker i mitt huvud...
Men här är en början iaf.
Resten får ni veta om ni läser och ställer frågor. Frågor är bra, för dom kan jag svara på!
Nu ska jag komma på nåt bra att avsluta med... Asch, same shit! Jag ska ju ändå skriva vidare sen!
Så skulle man börja blogga också...
På begäran av älskvärda arbetskamrater ska jag alltså nu börja printa ner sanningar och iakttagelser av min fantastiska vardag och värld.
Mycket kommer handla om jobbet... Mest för att den mesta vakna tiden spenderas där... Och för att jag tror att det är en av de mest intressanta delarna av mitt liv... För det måste väl vara intressant? Eller?
Jag vete fan... Jag tror att jag ska börja något helt nytt och galet... EN TRÅKIG BLOGG!
Ja, för inte ska vi lura nån att tro att jag är rolig! Det vore att ta saker lite för långt...
Nej, tråkig blogg får det bli! Inga bilder på "got-to-have-shoes", inget kändisskvaller, inga diettips, inga musiktips, ingenting som ni egentligen skulle vilja läsa om! Letar ni efter sånt så får ni läsa nån annanstans.
Belive me; det finns sånt där ute i etern iaf! Så att det räcker och blir över!
Men vi ska väl kanske börja från början... Jag har hört att man gör så...
Ska försöka "fånga läsarna"...Well... Jag bryr mig inte så mycket, men måste erkänna att jag funderat lite...
Först tänkte jag; Jag ska skriva under psedonym så ingen vet vem jag är!
Sen såg jag adressen mina kollegor registrerade åt mig... Plus att jag insåg att inte en enda levande människa som jag känner i Sverige skulle få för sig att läsa en sån här blogg iaf! Så det spelar ju ingen roll!
Så varsågoda; Ida heter jag! Har precis lyckats överleva i 25 år och tycker det är ganska roligt att låtsas vara åldersnojjig. Väldigt roligt faktiskt! Speciellt med tanke på att jag jobbar med en massa ynglingar... Men det kommer vi alldeles strax till!
Först tänkte jag berätta allt värt att veta om mig, sen får dom komma med i bilden... På ett hörn...
För att fortsätta om mig; Jag är född och uppvuxen i Vagnhärad. Vet du inte vart det ligger så låtsas för att inte verka dum. Är egentligen inte speciellt patriotisk, försökte faktiskt fly härifrån så fort jag bara kunde när jag var yngre och detta resulterade i att jag gjort en jävla massa på en jävla massa platser i världen.
Nu i november kom jag hem från fyra år utomlands och bestämde mig för att bli vuxen. Det har gått sådär än så länge. Jag flyttade iaf hem till pappi i det stora gula huset med tomte på taket och är än så länge kvar där.
Letar alldeles för sporadiskt efter lägenhet i Sthlm dock eftersom att jag efter ett par turer fram och tillbaka nu slutligen hamnat som anställd på Collage Event på Collage. Japp... Östermalm... Jag vet... Skratta ni! Lantisen på Stureplan... That's me! Men det är lugnt! Jag tar den för laget!
En flytt norr över blir nog iaf inte aktuellt förren efter sommaren eftersom att jag tänker tillbringa den i mitt fantastiska Trosa! Ohh jag blir nostalgisk bara jag tänker på det! Fabulöst underbart bra!
Mer om just Trosa skriver jag sen känner jag... Annars blir jag kvar här till midnatt nästa vecka...
Vad gör jag på Collage Event då? Tja, inte vet jag egentligen... Allt dom ber mig om? Så billig är jag... *host*
Jag är generellt den som syns med jämna mellanrum utanför Collage på vardagarna mellan 9-17 och försöker döda mig själv med passiv rökning. Dessutom är jag grym på att koka kaffe! Det är mitt trick för att locka kunder! Dessvärre är det inte många som ens brukar komma ihåg att dricka kaffe! Min bricka brukar stå orörd... *snyft*
Förutom mig så finns det tre stjärnor till på Collage Event. Eller, dvs, tre stycken som är där 24/7 iaf. Sen har vi en del andra random lirare som ni garanterat kommer få höra om senare...
Men stjärnorna är iaf de bästa av människor! Lite unga, men what can you do!?
Två av dem ska föreställa manligt kön och de är såna där som längtar extremt mycket just till denna sommaren eftersom att den kommer innebära att de får kliva in på Systembolaget med huvudet högt.
En av dem kallar jag Muppen och den andra kallar jag Mini Muppen. Det har egentligen ingenting med storlek att göra utan snarare.... Tja, jag vet faktiskt inte.
Sen har vi chefen! Hon är en hon! Väldigt mycket hon! Hon gillar skor! Och kan göra till och med mig vacker! Även fast det tar sin tid... Henne kallar jag från och med nu Boss.
Hur löjligt är det egentligen inte med smeknamn när dom och garanterat alla som kommer läsa det här kommer veta vilka dom är iaf!? Men men, jag är snäll nu... Gjorde ju en deal med Muppen igår om att inte vara en sån bitterfitta, då ska han ju vara ambitiös så den kan jag inte riktigt bryta.
Nu känner jag dock att jag tappat tråden lite... Det kan lätt bli så när det handlar om saker i mitt huvud...
Men här är en början iaf.
Resten får ni veta om ni läser och ställer frågor. Frågor är bra, för dom kan jag svara på!
Nu ska jag komma på nåt bra att avsluta med... Asch, same shit! Jag ska ju ändå skriva vidare sen!
