Lantisen på Stureplan

Imorse försov jag mig. Det var ingen som märkte det, för jag var i tid ändå men detta resulterade i att jag fick strunta i frukost. Min sämsta idé hittills!
Speciellt när detta kombinerades med ungefär fyra timmars sömn efter en skum kväll på PBTS. Väldigt skum. Och lång.
Det kändes ungefär som att jag gick runt med gladpack framför ögonen. Inget att rekommendera direkt.
Och med impro-vecka!
Hur kreativ blir man när man egentligen går i sömnen!? Första övningen där vi skulle sätta ihop ord blev för mig fylld av ord som antingen började eller slutade på Gris. Enkelspårigt? En aning kanske...

Så jag åkte faktiskt hem och sov en timme innan jobbet idag.
Kände mig som en gammal penisonär ungefär, men det är vad som krävs när man lever så här I guess.
Sen blev kvällen fantastisk! Ohh så fantastisk! Eller den blev iaf...

Jag och Irland träffade förresten en man på t-banan. Eller han träffade oss kan man säga.
Han är 86 år gammal och berättade precis vad som föll honom in om allt man kan tänka sig. Änkling var han också! Han var verkligen inte otrevlig eller så, bara sådär ovanligt social och utan gränser.
När han äntligen gick av så sa han att han skulle tänka på mig hela dagen för att jag såg så glad ut.
Score till mig som fortfarande kände det som att jag hade gladpack framför ögonen!
Nu borde jag sova, men har blivit kallad på audition och sitter för att försöka hitta rätt material. Svårt.

Imorgon är the international day of awesomeness! Det ni!