Another day, another dollar.
Var på casting idag och insåg att jag egentligen inte gillar att bli filmad. Kanske valt lite fel linje för det, eller så är det en sån där grej som man liksom måste lära sig att gilla. Typ som rotmos och korsord ni vet...
Fast det är så svårt. Jag är van vid att vara nära publiken, att få respons och känna uppskattning, och för den delen motsatsen, direkt. Att prata med en kamera är som att prata med... En prick? Jag vet inte som sagt.
Det är ju så svårt också för alla jag träffar är supertrevliga. Kanske för att jag är supertrevlig mot dem och dom vågar inte vara annat. Men man vet liksom aldrig om det går bra eller inte.
Det positiva med castingen idag (förutom att det var på fjärde våningen så att jag han snyta mig ordentligt i hissen innan...) är att jag inte är säker på om jag vill ha det.
Är inte supertaggad på det, men å andra sidan är det en bra erfarenhet, pengar och dessutom exponering.
Dock brukar jag alltid prestera bättre och vara mer genuint naturlig när jag inte riktigt bryr mig. Trots att ingen verkar märka när jag inte är genuint naturlig annars, men wtf.
Efter castingen gjorde jag något jag inte gjort på ett tag men verkligen behövde.
Jag satte mig på ett café med mitt block och min penna. Tittade på människor och fick ner alla tankar och idéer på papper. Det är så svårt när man är hemma, speciellt när man är sjuk och mest inte orkar göra annat än att sova.
Men nu fick jag iaf ner mycket material som jag behöver och dessutom inspiration till lite nytt.
Det roligaste var nästan att kvinnan jag beställde kaffet av visade sig vara grekisk och när jag tackade på grekiska sken hon upp som en sol. Det är uppenbarligen småsakerna som gör det.
Nu är jag hemma, fast jag egentligen vill vara vid Mariatorget och skratt och dricka öl. Jag var nära att ge efter men insåg min begränsing och åkte hem. Inte roligt, men å andra sidan är det inte så roligt att vara fysiskt slut efter att ha gått i två trappor heller...
Btw så drömde jag om mitt ex inatt IGEN! Det brukar aldrig hända annars. Men den här gången så vägrade jag prata med honom. Han skulle använda en tjänst som jag och en kollega erbjöd, men jag skötte bara detaljerna medans min kollega fick ta det praktiska. Detta gick bra till min kollega stack utan att säga något. Jag var så arg, frustrerad och besviken att jag vaknade.
Sjukt konstigt. Någon som vill tolka mina drömmar?
Fast det är så svårt. Jag är van vid att vara nära publiken, att få respons och känna uppskattning, och för den delen motsatsen, direkt. Att prata med en kamera är som att prata med... En prick? Jag vet inte som sagt.
Det är ju så svårt också för alla jag träffar är supertrevliga. Kanske för att jag är supertrevlig mot dem och dom vågar inte vara annat. Men man vet liksom aldrig om det går bra eller inte.
Det positiva med castingen idag (förutom att det var på fjärde våningen så att jag han snyta mig ordentligt i hissen innan...) är att jag inte är säker på om jag vill ha det.
Är inte supertaggad på det, men å andra sidan är det en bra erfarenhet, pengar och dessutom exponering.
Dock brukar jag alltid prestera bättre och vara mer genuint naturlig när jag inte riktigt bryr mig. Trots att ingen verkar märka när jag inte är genuint naturlig annars, men wtf.
Efter castingen gjorde jag något jag inte gjort på ett tag men verkligen behövde.
Jag satte mig på ett café med mitt block och min penna. Tittade på människor och fick ner alla tankar och idéer på papper. Det är så svårt när man är hemma, speciellt när man är sjuk och mest inte orkar göra annat än att sova.
Men nu fick jag iaf ner mycket material som jag behöver och dessutom inspiration till lite nytt.
Det roligaste var nästan att kvinnan jag beställde kaffet av visade sig vara grekisk och när jag tackade på grekiska sken hon upp som en sol. Det är uppenbarligen småsakerna som gör det.
Nu är jag hemma, fast jag egentligen vill vara vid Mariatorget och skratt och dricka öl. Jag var nära att ge efter men insåg min begränsing och åkte hem. Inte roligt, men å andra sidan är det inte så roligt att vara fysiskt slut efter att ha gått i två trappor heller...
Btw så drömde jag om mitt ex inatt IGEN! Det brukar aldrig hända annars. Men den här gången så vägrade jag prata med honom. Han skulle använda en tjänst som jag och en kollega erbjöd, men jag skötte bara detaljerna medans min kollega fick ta det praktiska. Detta gick bra till min kollega stack utan att säga något. Jag var så arg, frustrerad och besviken att jag vaknade.
Sjukt konstigt. Någon som vill tolka mina drömmar?
Kommentarer
Trackback
