Han är en kul kille.

Kanske inte så cool... Nej, det tror jag inte... Då hade vi nog inte gått ihop.
Men nu gjorde vi det och det är ju bra. Nu får vi se om det bara egentligen var ett spel för gallerierna.
85 är trots allt en bra årgång har jag hört.

Kände mig extremt bekväm idag. I mig själv. Nu vet dom vem jag är och nu vet jag att dom är nöjda med det.
Jag fick till och med Mr. Big att skratta. Skratta!

Så blev det sådär konstigt igen. Det var inte meningen. Konstigt på ett bra sätt.
Jag fick hem i snön och funderade på varför. Och kom fram till att det är för att vi båda behöver det. Inte allt. Inte mycket. Bara det.

Åtta minuter in har jag ingen aning om vad som har hänt. Men jag sörjer inte så mycket för det. Jag gillar ju inte ens programmet!
Laddade ner en pod-serie till min mobil förresten och lyssnade på på tunnelbanan. Gillade inte den heller riktigt. Men försöker. Varför gör man så? Jag gör så konstigt ibland.

Nu blev det här lite kryptiskt. Men jag är trött.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0