Vill inte väcka debatt.
Om ni missat det så har jag ju upptäckt Twitter.
Jag tycker att det är fantastiskt roligt, dels för att det går så fort och dels för att det är lättsmält.
Det är nästan ingen annan av mina vänner som delar min fascination, vilket har gjort att jag istället följer människor som jag inte känner. Mest komiker och musiker eftersom att det är människor jag tycker är ganska intressanta.
Nu vill jag inte säga att dom blivit mer ointressanta med Twitter, men vad jag kommit fram till är att alla nästan hela tiden vill skapa debatter. Dom vill provocera eller reflektera över vad som än är nytt i mediaetern för dagen.
Nästan som en tävling om vem som kan kommentera först, kommentera bäst och mest.
Visst kan det vara intressant, men helt ärligt så undrar jag ibland om dom gör annat än sitter och läser tidningar på nätet och försöker komma på vad dom ska tycka om det hela.
Igår hade varannan tweet att göra med Kungen.
Jag föll för grupptrycket och läste igenom hela den långa artikeln, lyssnade på talet och twittrade själv.
Min slutsats var och är; Kungen är ganska lik min morfar rent utseendemässigt.
Den kommentaren kan säkert få folk att tro att jag är en blåst bimbo. Fine, tro det.
Jag påstår inte att jag är världens mest pålästa, intelligenta och insatta människa. Men det betyder inte att jag är det motsatta heller.
Jag vill inte heller påstå att jag är ointresserad av nyheter, media och liknande. Nej, men jag känner inte att jag behöver ha en åsikt i allting. Och jag behöver absolut inte ha en benfast åsikt som absolut inte går att ändra och som jag dessutom vill implementera på alla andra.
Usch va bitter jag låter och nu låter jag nästan som "alla dom där andra" som man lätt beskriver sin omgivning med.
Jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram till, eller jo, det vet jag.
Jag vill komma fram till varför jag bloggar och twittrar.
Bloggar gör jag för att jag tycker om att dela med mig av mitt liv och vad som händer. Mina vänner som inte är i min direkta närhet kan följa en stor del av min vardag och ha lite koll.
Det är inte menat att vara en blogg som tar ställning eller provocerar. Däremot hoppas jag att även människor som jag inte känner, som råkar hamna här, kan ha lite glädje av det jag skriver. Glädje på så vis att det kan få dem att dra på munnen lite.
Och nej, det gör inte att jag vill ha en humorblogg. Bara en blogg med glädje i. Kanske lite ironi och sarkasm.
Men ni förstår vad jag menar.
Twittrar gör jag för att jag inte ska prata med mig själv jämt och ständigt. Och jag lovar er! Det har hänt!
Då är det lättare att skriva av sig där och få ut det.
Alltså är det mest en konversation med mig själv. Om andra får glädje av den så är väl det ett plus, men jag hoppas att det inte väcker andra känslor hos människor.
Nu ska jag ta mig i kragen och göra mig iordning för att träffa en gammal bekant som jag inte "hängt" med på nästan ett år. Det kommer bli en intressant kväll.
Jag tycker att det är fantastiskt roligt, dels för att det går så fort och dels för att det är lättsmält.
Det är nästan ingen annan av mina vänner som delar min fascination, vilket har gjort att jag istället följer människor som jag inte känner. Mest komiker och musiker eftersom att det är människor jag tycker är ganska intressanta.
Nu vill jag inte säga att dom blivit mer ointressanta med Twitter, men vad jag kommit fram till är att alla nästan hela tiden vill skapa debatter. Dom vill provocera eller reflektera över vad som än är nytt i mediaetern för dagen.
Nästan som en tävling om vem som kan kommentera först, kommentera bäst och mest.
Visst kan det vara intressant, men helt ärligt så undrar jag ibland om dom gör annat än sitter och läser tidningar på nätet och försöker komma på vad dom ska tycka om det hela.
Igår hade varannan tweet att göra med Kungen.
Jag föll för grupptrycket och läste igenom hela den långa artikeln, lyssnade på talet och twittrade själv.
Min slutsats var och är; Kungen är ganska lik min morfar rent utseendemässigt.
Den kommentaren kan säkert få folk att tro att jag är en blåst bimbo. Fine, tro det.
Jag påstår inte att jag är världens mest pålästa, intelligenta och insatta människa. Men det betyder inte att jag är det motsatta heller.
Jag vill inte heller påstå att jag är ointresserad av nyheter, media och liknande. Nej, men jag känner inte att jag behöver ha en åsikt i allting. Och jag behöver absolut inte ha en benfast åsikt som absolut inte går att ändra och som jag dessutom vill implementera på alla andra.
Usch va bitter jag låter och nu låter jag nästan som "alla dom där andra" som man lätt beskriver sin omgivning med.
Jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram till, eller jo, det vet jag.
Jag vill komma fram till varför jag bloggar och twittrar.
Bloggar gör jag för att jag tycker om att dela med mig av mitt liv och vad som händer. Mina vänner som inte är i min direkta närhet kan följa en stor del av min vardag och ha lite koll.
Det är inte menat att vara en blogg som tar ställning eller provocerar. Däremot hoppas jag att även människor som jag inte känner, som råkar hamna här, kan ha lite glädje av det jag skriver. Glädje på så vis att det kan få dem att dra på munnen lite.
Och nej, det gör inte att jag vill ha en humorblogg. Bara en blogg med glädje i. Kanske lite ironi och sarkasm.
Men ni förstår vad jag menar.
Twittrar gör jag för att jag inte ska prata med mig själv jämt och ständigt. Och jag lovar er! Det har hänt!
Då är det lättare att skriva av sig där och få ut det.
Alltså är det mest en konversation med mig själv. Om andra får glädje av den så är väl det ett plus, men jag hoppas att det inte väcker andra känslor hos människor.
Nu ska jag ta mig i kragen och göra mig iordning för att träffa en gammal bekant som jag inte "hängt" med på nästan ett år. Det kommer bli en intressant kväll.
Kommentarer
Trackback
