Oh den dagen!
Vissa kanske inte tycker att det här är så stort, men för mig är det en helt amazing grej.
Idag vaknade jag och kände mig pigg! Det händer ju liksom inte!
Kanske beror det på att jag snittar på kanske 5 timmar sömn per natt, jobbar med något ganska fysiskt ansträngande, äter på sjukt ostrukturerade tider och dessutom är väldigt aktiv som person.
However så hände det idag och det gjorde att början på veckan kändes fantastisk.
Det var opera som gällde i skolan, och till och med det kändes kul! Då ni! ;)
Det började snöa när jag var på väg till jobbet, men det var så sjukt vackert ändå med solen och snön och träden och husen och allt!
Tunnelbanan gick i min tid! Dvs jag har inte väntat mer än 5 minuter en enda gång idag!
Jag kom in med en grym inställning till jobbet och lyckades nästan slå hål på ett skal som jag trott va så tjockt att inte ens en slägga skulle kunna bryta ner det.
Det enda negativa idag var mina blaha-gäster. Dom var inte otrevliga, men sjukt tråkiga allihop.
Men vad hade jag förväntat mig? Dagen då alla schjosar upp allting till skyarna. Klart att folk inte är glada. Förväntningarna kan nästan aldrig levas upp till.
Ja, för som ni vet så var det ju den där dagen igår. När man ska vara så kär att det gör ont i magen och det ska kännas som att man går runt i sirap, så sött ska det vara!
Jag är inte för den.
Jag är inte för Fars dag, Mors dag, Barnens dag, Menlösa barns dag, Kanelbullens dag ect ect.
De finns bara till för att man ska konsumera. Och det gör jag ändå.
Jag behöver inte en speciell dag för att tala om för alla jag tycker om hur mycket jag tycker om dom.
Jag gör det jämt. Varje dag.
Min pappa är världens bästa pappa varje dag, likaså min mamma. Dom vet att jag älskar dom. Punkt.
Men istället för att som alla andra brittra singlar tala om hur mycket jag föraktar dagen i fråga så tänkte jag totalignorera den.
Inte nämna den, inte tänka på den, inte tala om för någon att jag älskar dom.
Det var svårt. Överallt påminns man.
Plus att jag som sagt brukar tala om för mina nära och kära hur mycket dom betyder för mig dagligen.
Nu har jag en hel dags uppdämd kärlek inom mig som jag inte vet vart jag ska göra av... Hjälp!
Någon som vill bli ihjälkramad!?
Idag vaknade jag och kände mig pigg! Det händer ju liksom inte!
Kanske beror det på att jag snittar på kanske 5 timmar sömn per natt, jobbar med något ganska fysiskt ansträngande, äter på sjukt ostrukturerade tider och dessutom är väldigt aktiv som person.
However så hände det idag och det gjorde att början på veckan kändes fantastisk.
Det var opera som gällde i skolan, och till och med det kändes kul! Då ni! ;)
Det började snöa när jag var på väg till jobbet, men det var så sjukt vackert ändå med solen och snön och träden och husen och allt!
Tunnelbanan gick i min tid! Dvs jag har inte väntat mer än 5 minuter en enda gång idag!
Jag kom in med en grym inställning till jobbet och lyckades nästan slå hål på ett skal som jag trott va så tjockt att inte ens en slägga skulle kunna bryta ner det.
Det enda negativa idag var mina blaha-gäster. Dom var inte otrevliga, men sjukt tråkiga allihop.
Men vad hade jag förväntat mig? Dagen då alla schjosar upp allting till skyarna. Klart att folk inte är glada. Förväntningarna kan nästan aldrig levas upp till.
Ja, för som ni vet så var det ju den där dagen igår. När man ska vara så kär att det gör ont i magen och det ska kännas som att man går runt i sirap, så sött ska det vara!
Jag är inte för den.
Jag är inte för Fars dag, Mors dag, Barnens dag, Menlösa barns dag, Kanelbullens dag ect ect.
De finns bara till för att man ska konsumera. Och det gör jag ändå.
Jag behöver inte en speciell dag för att tala om för alla jag tycker om hur mycket jag tycker om dom.
Jag gör det jämt. Varje dag.
Min pappa är världens bästa pappa varje dag, likaså min mamma. Dom vet att jag älskar dom. Punkt.
Men istället för att som alla andra brittra singlar tala om hur mycket jag föraktar dagen i fråga så tänkte jag totalignorera den.
Inte nämna den, inte tänka på den, inte tala om för någon att jag älskar dom.
Det var svårt. Överallt påminns man.
Plus att jag som sagt brukar tala om för mina nära och kära hur mycket dom betyder för mig dagligen.
Nu har jag en hel dags uppdämd kärlek inom mig som jag inte vet vart jag ska göra av... Hjälp!
Någon som vill bli ihjälkramad!?
Kommentarer
Trackback
