Stop!
Ja, det är stop. Jag kommer ingenstans idag.
Efter att ha ätit frukost så har jag bara skrivit, knöglat, skrivit, knöglat, tittat ut genom fönstret, skrivit, skrikit, knöglat, ätit ett äpple, lyssnat på radio, skrivit, knöglat osv.
Och nu är klockan plötsligt tre!! Vad hände!? Det är ju superfint väder ute! Jag som tänkte ut och gå och njuta av Sverige.
Istället känns det som ett jävla projekt att bara sätta på sig mjukisbyxorna...
Och sen fastnade jag med ett radio program. Veckans singel eller vad det hette på P3.
En kille från min gamla skola hade ringt in. Det hör inte hit.
Det är inte så bra det där programmet. Men jag fastnade. Ändå.
Så spelade dom Blur mitt upp i alltihop!
Det jag vill komma fram till är att det var unga människor. Början av 20. Som framställdes som att dom var i mitten av 30 för att verka attraktiva. (Dvs organiserade och helt ungdomsbefriade) Men sen när dom väl skulle prata med varandra, då lät det nästan som att dom var... 12?
Jag blir så där passionerat upprörd på ett sätt som sätter sig i bröstet och känns som man ska kvävas liksom.
Dumt. Men det känns så onödigt. När ska människor få vara människor!?
Sen blev det nyheter.
Ett inslag handlade om att sms kan döda. Dramatisk rubrik. Ganska allvarligt innehåll. Man borde inte sms när man kör. Got it! Men det som fångade mig med det här inslaget var att reportern lät som en tonåring från Tensta eller något likande.
Jag säger inte det på något nedsättande sätt!
Men det är så att min moster är journalist och vi har diskuterat journalistik ganska många gånger. Och jobb inom journalistik. Och då känns det lite konstigt att en människa som inte ens kan uttrycka sig korrekt på svenska språket kan få jobb som nyhets journalist.
Nyhets journalister ska man väl kunna känna tillit till?
Jag känner inte tillit till någon som låter som han gör sitt projektarbete i sista året på gymnasiet...
Gud va negativ jag låter! Men det är väl en sån dag... Nu ska jag slita mig från radion och... göra något kreativt? Men nu har jag glömt vad jag skulle göra... Förtränging kanske det kallas!? :)
Efter att ha ätit frukost så har jag bara skrivit, knöglat, skrivit, knöglat, tittat ut genom fönstret, skrivit, skrikit, knöglat, ätit ett äpple, lyssnat på radio, skrivit, knöglat osv.
Och nu är klockan plötsligt tre!! Vad hände!? Det är ju superfint väder ute! Jag som tänkte ut och gå och njuta av Sverige.
Istället känns det som ett jävla projekt att bara sätta på sig mjukisbyxorna...
Och sen fastnade jag med ett radio program. Veckans singel eller vad det hette på P3.
En kille från min gamla skola hade ringt in. Det hör inte hit.
Det är inte så bra det där programmet. Men jag fastnade. Ändå.
Så spelade dom Blur mitt upp i alltihop!
Det jag vill komma fram till är att det var unga människor. Början av 20. Som framställdes som att dom var i mitten av 30 för att verka attraktiva. (Dvs organiserade och helt ungdomsbefriade) Men sen när dom väl skulle prata med varandra, då lät det nästan som att dom var... 12?
Jag blir så där passionerat upprörd på ett sätt som sätter sig i bröstet och känns som man ska kvävas liksom.
Dumt. Men det känns så onödigt. När ska människor få vara människor!?
Sen blev det nyheter.
Ett inslag handlade om att sms kan döda. Dramatisk rubrik. Ganska allvarligt innehåll. Man borde inte sms när man kör. Got it! Men det som fångade mig med det här inslaget var att reportern lät som en tonåring från Tensta eller något likande.
Jag säger inte det på något nedsättande sätt!
Men det är så att min moster är journalist och vi har diskuterat journalistik ganska många gånger. Och jobb inom journalistik. Och då känns det lite konstigt att en människa som inte ens kan uttrycka sig korrekt på svenska språket kan få jobb som nyhets journalist.
Nyhets journalister ska man väl kunna känna tillit till?
Jag känner inte tillit till någon som låter som han gör sitt projektarbete i sista året på gymnasiet...
Gud va negativ jag låter! Men det är väl en sån dag... Nu ska jag slita mig från radion och... göra något kreativt? Men nu har jag glömt vad jag skulle göra... Förtränging kanske det kallas!? :)
Kommentarer
Trackback
