Lantisen på Stureplan

Igår blev jag helt random och mest av misstag kallad brat.
Detta roade och fascinerade mig oerhört! Jag är verkligen inte på långa vägar brat!
Men detta fick mig att börja reflektera.

Förut var jag, liksom många av mina vänner och bekanta väldigt avigt inställda till just brats.

Vår bild var: Snorungar som växt upp men missat att dom åldrats och fortfarande lever på pappas pengar.
Människor som inte har den blekaste om vad som är viktigt i världen, men däremot direkt ser skillnaden på en fejk och en riktigt Gucci väska. Såna som tror att champangen smakar bättre ju dyrare den är och som inte har någon som helst aning om hur man åker kommunalt eller socialiserar med människor som är "normala".
Människor som ser ner på människor med vettiga åsikter och värderingar.

Är inte det dömande så säg!?

Men!

Jag har, som de flesta nog märkt, ändrat min syn på världen, min omgivining och människor över lag.
Det finns ingen ork kvar att bry sig, tycka, tänka och domdera.

Nu mera accepterar jag alla människor som de är tills de bevisat att de inte är värdiga min respekt.
Det funkar för mig.

Och efter att faktiskt ha bekantat mig med några så kallade "brats" så har jag insett att mycket är yta.
Ibland inte ens det!
Och att de faktiskt kan vara riktigt fina och varma människor dom också! ;)

Man ska inte dra alla över en kamm, inte åt något håll!

Det är min lilla visdom idag!