Lantisen på Stureplan

Sommaren efter att jag hade fyllt arton så träffade jag en kille som var tjugotre.
Vi jobbade tillsammans på en restaurang, men utöver det så hade han lägenhet, körkort, bil, katt och koll på läget.
Jag kommer ihåg att jag tänkte; "23, då är man vuxen..."

För några veckor sedan så fyllde jag tjugofem... Och inte kände jag mig vuxen för det!

Jag fick istället lite ångest och tänkte; "Shit, vad har jag gjort med mitt liv!?"

Gamla klasskamrater gifter sig, skaffar barn, köper hus, lägger om tak och köper kombibilar för att få plats med hundarna. Dom åker på husvangssemester med familjen och bjuder över svärmor på kaffe och nybakta bullar.
Vad gör jag!? Och vad har jag gjort!?

Men så börjar jag fundera...
Vad har jag gjort då sedan jag var arton?
Jag har jobbat inom restaurang, jag har pluggat musikteater, läst lingvistik, bott utomlands i fyra år, jobbat som showartist, varit chef på flera olika hotell, lärt mig åka tunnelbana och hitta lägenhet i London, renoverat en lägenhet och varit sambo med en fantastisk kille i en helt ny stad. Jag har lärt mig tala tre nya språk, rest utan att ha planerat någonting i förväg och träffat otroligt mycket olika och intressanta människor.
Bland annat!

Så ok, jag är tjugofem, jag har inget körkort, ingen bil, just nu ingen egen lägenhet, ingen katt och inga barn.
Men däremot har jag en enorm livserfarenhet. Jag har två jobb som jag trivs med och älskar. Jag har vänner som jag vet älskar mig för den jag är och alltid kommer finnas där för mig.
Och det, det är faktiskt allt jag behöver och vill ha!
Så varför ha ångest!?