Lantisen på Stureplan

Ett av de tre skämt jag faktiskt kommer ihåg.

Det hela var faktiskt väldigt random.

Jag hade nästan precis anlänt till Ibiza för att styra upp kaoset på ett hotell där.
Dagarna flöt på i extrem värme och en kväll när jag kommer upp till hotellet efter vår siesta så möts jag av en halvt panikslagen hotelldirektör.
Vad jag förstår så är det någon som ska filma någonting och jag måste ringa min chef och hej och hå och jisses vilket kaos. Jag förstod aldrig kaos delen, men gick iaf direkt ner till dj båset för att kolla vad som hände.

Denna kväll skulle inte vi stå för showen utan Fake That var schemalagda, och det var därför det var ett filmteam på plats.
Två killar från LivingTV följde med gruppen för att göra ett inslag till tv-programmet Ibiza.

Jag gjorde vad jag skulle, meddelade mina chefer, medlade mellan parterna, skrev på papper, informerade publiken osv.
Sen begav jag mig till kontoret för att få lite pappersarbete undanstökat.

När jag sitter där så kommer en av filmkillarna upp och letar efter mig. Sätter sig ner, och jag antar att han har något mer att säga om produktionen eller liknande. Men istället börjar han fråga ut mig om hur länge jag varit på Ibiza, var jag kommer ifrån osv osv.

Det hela slutar med att han erbjuder sig att visa mig sina "guldkorn" på ön. Jag får hans telefonnr och kort, men har ingen avsikt att höra av mig.

Missförstå mig inte! Han var söt! Grymt söt, charmig och rolig. Men jag var helt bestämd med att jag skulle låta arbete gå före allt annat denna sommar!

Sen var det inget mer med det. Vi avslutade kvällen, tog ett glas på Zebra och gick sen hem och la oss.

Jag vet inte hur lång tid det gick... Kanske en vecka eller två... Men så hade jag en riktigt riktigt dålig dag!
Ni vet en sån där dag när sminket rinner extra mycket i värmen, ljudutrustnigen fuckar upp sig, koreografin är som bortblåst i huvudet och man blandar ihop holländska och tyska.
Halvt död och på dåligt humör stupar jag i säng och bestämmer mig för att sos-sms:a någon jag tycker om för att muntra upp mig.
Så jag skriver helt enkelt: The first person to get me to laugh will get a price!
Och tror att jag skickar det till en av mina bästa killkompisar på Mallorca.
Dessvärre så har jag lyckats skicka det till honom! Filmaren alltså!
Tillbaka får jag skämtet om traktorn. Sen ringer telefonen.

Gissa hur många gånger jag svor innan jag svarade! Pinsamt!

Men svarade gjorde jag iaf.
Han frågade om jag skrattade än, och vad kunde jag annat göra!?
Så frågade han om priset... Helt ställd frågade jag vad han ville ha.
Svaret blev: En date.
Jag skrattade ännu mer! Men sen tänkte jag; Varför inte!?
Så vi bestämde att han skulle hämta upp mig efter jobbet två dagar senare.

Denna tid och datum blev ändrat tre gånger innan vi faktiskt sågs. Dels pga avhoppade medlemmar i Fake That (dom hade en fist fight samma kväll som vi först träffades...) men även pga att jag fick jobba över osv.

Men så var kvällen äntligen där.

Jag vet inte varför, men jag var grymt nervös!
Visste inte vart vi skulle eller vad vi skulle göra egentligen så det var ganska svårt att bestämma sig för vad man skulle ha på sig...

Tillslut bestämde jag mig iaf för högklackade sandaler och klänning.
Tur var väl det! För när han kommer (charmigare än vad jag mindes..) så berättar han att vi ska på modevisning och cocktailparty på en av de hetaste restaurangerna på Ibiza.
Paniken återkom! Kul att gå på en dejt omgiven av modeller!!

Men den höll inte i sig länge... Så fort vi hade satt oss i bilen började vi skratta. Och det höll i sig ända tills vi återvände till min lägenhet vid fem på morgonen efter...

Jag önskar att jag kunde säg att vi kysstes vid dörren och han sa att han skulle ringa mig...
Men så oskyldigt var det inte...

En fantastisk kväll avslutades med fantastisk sex och efter ett par timmar vaknade jag upp på en sjukt söt killes arm.
Då återstod bara att sparka ut honom eftersom att jag redan var på väg att bli sen till jobbet!

Efter det spenderade vi all gemensam ledig tid tillsammans. Han bytte lediga dagar och jag tokstressade från jobbet.
Jag blev kär, inte bara i honom utan även i Ibiza, som vi utforskade till max.

Dock visste vi att han en och en halv månad efter att vi hade träffats skulle åka tillbaka till London. Underbart skulle bli kort.

Vad vi inte räknat med dock var att jag skulle bli förflyttad tillbaka till Mallorca efter bara en månad...

Trots att det gått så kort tid så var det sjukt jobbigt att åka. Han vinkade av mig i hamnen och jag grät floder (känslomänniska som jag är...)

Det vi dock visste var att jag efter avslutad säsong faktiskt hade planerat att flytta till London.
Och det var bara två och en halv månad kvar tills dess.
Naturligtvis skulle vi ses igen då!

No strings! Kram, hej, ha det bra!
Och telefonsamtal hela nätterna...

Efter en månad på Mallorca står T i entrén på mitt hotell.
En vecka av lycka följer.

Sen är det dags för honom att åka och jobba i Scotland.

Ännu mer telefonsamtal.

Säsongen tar slut.

Jag flyger hem till Sverige. Han är i London.

Jag flyttar till London. Han är på besök hemma på Nord Irland.

Jag är kvar i London. Han blir kallad på jobb på Nordsjön.

Jag åker hem till Sverige. Han åker hem till London.

Kort sagt så har vi inte varit på samma ställe under en längre period sedan dess.

Vi kom ganska snabbt fram till att det hela inte kommer funka. Eller jag gjorde det.
Han ville inte hålla med först, men efter diskussioner och dividerande så insåg vi väl båda att vi just nu är för fokuserade på våra egna liv. Vilket i sig inte är fel!

Trots detta så hoppas jag att vi någon gång i framtiden kanske kan befinna oss på samma plats på jorden under så pass lång tid att vi faktiskt kan se om det finns någonting kvar mellan oss.

Han är en av de finaste, sjukaste, roligaste, sötaste, ambitiösaste, duktigaste, smartaste människor jag någonsin träffat. Och än idag, två år senare, får han fjärilar att flyga runt i min mage.