Vuxenpoäng/Agorafobi?
Juldagen har nästan blivit lika tvångsartad och uppschjosad som Nyårsafton.
Eller, inte uppschjosad kanske, för man ska helst inte vara fräsch, utan lite övergödd efter matkoman på Julafton och allmänt trött efter den stress som hela december bygger upp inför den här helgen.
Lika självklart som att alla svenskar kollar på Kalle Anka på Julafton har det nu blivit att alla svenskar ska ut och köa till valfri nattklubb på Juldagen.
Många köper biljetter långt i förväg för att slippa frostskadarkyla och nästan lika viktigt som glittret i granen dagen innan blir shotsen i baren dagen efter.
Det är nästan skandal om man inte är ångestberusad vid tiden som jag skriver det här.
Jag vet inte om det är jag som blivit vuxen (läs gammal) eller om jag bara helt enkelt utvecklat min agorafobi nu, men jag kände verkligen ingen press att ta mig tillbaka till stan för den här traditionen.
Visst är jag rastlös och sällskapssjuk just nu. Men allt jag behöver tänka på är en nattklubb så trång att drinken du precis köpt inte får plats din hand utan istället placerar sig över halva dig och hela personen som är ofrivilligt upptryckt mot dig. Ett dansgolv där vinglande, svajande folkhav är den nya versionen av dans.
Och sist men inte minst; Alla redan tidigt överförfriskade män som oavsett hur mycket man dricker är fullare, odrägligare och vidrigare en man själv är.
Min bild av Juldagen är inte charmig. Så ocharmig faktiskt att jag hellre gömmer mig i pappas gästsäng och bloggar. Ändå känns det tungt att erkänna. Det är som att ungdomen i mig vuxit upp alldeles för snabbt och jag funderar starkt på att tvinga mig själv att återuppta dåliga tonårsvanor i ren protest.
Men samtidigt är jag lite stolt.
Jag kommer vakna imorgon och allt kommer vara som det var idag. Fantastiskt!
Trots att jag inte supit skallen i bitar kommer jag se tillbaka på julen 2010 med varma känslor. Och känner jag för att faktiskt gå ut imorgon; då finns hela Sthlm kvar där för mina fötter!
Men innan dess ska jag umgås lite till med min negligerade familj, äta lite mer julgodis och kittlas med mina syskon.
Min familj får en ordentlig helg om året - Mina vänner, staden och utelivet får mig resten.
Hela det här inlägget och hela min förhållning till allt det här är minst sagt ambivalent.
Men jag kommer sova gott inatt.
Eller, inte uppschjosad kanske, för man ska helst inte vara fräsch, utan lite övergödd efter matkoman på Julafton och allmänt trött efter den stress som hela december bygger upp inför den här helgen.
Lika självklart som att alla svenskar kollar på Kalle Anka på Julafton har det nu blivit att alla svenskar ska ut och köa till valfri nattklubb på Juldagen.
Många köper biljetter långt i förväg för att slippa frostskadarkyla och nästan lika viktigt som glittret i granen dagen innan blir shotsen i baren dagen efter.
Det är nästan skandal om man inte är ångestberusad vid tiden som jag skriver det här.
Jag vet inte om det är jag som blivit vuxen (läs gammal) eller om jag bara helt enkelt utvecklat min agorafobi nu, men jag kände verkligen ingen press att ta mig tillbaka till stan för den här traditionen.
Visst är jag rastlös och sällskapssjuk just nu. Men allt jag behöver tänka på är en nattklubb så trång att drinken du precis köpt inte får plats din hand utan istället placerar sig över halva dig och hela personen som är ofrivilligt upptryckt mot dig. Ett dansgolv där vinglande, svajande folkhav är den nya versionen av dans.
Och sist men inte minst; Alla redan tidigt överförfriskade män som oavsett hur mycket man dricker är fullare, odrägligare och vidrigare en man själv är.
Min bild av Juldagen är inte charmig. Så ocharmig faktiskt att jag hellre gömmer mig i pappas gästsäng och bloggar. Ändå känns det tungt att erkänna. Det är som att ungdomen i mig vuxit upp alldeles för snabbt och jag funderar starkt på att tvinga mig själv att återuppta dåliga tonårsvanor i ren protest.
Men samtidigt är jag lite stolt.
Jag kommer vakna imorgon och allt kommer vara som det var idag. Fantastiskt!
Trots att jag inte supit skallen i bitar kommer jag se tillbaka på julen 2010 med varma känslor. Och känner jag för att faktiskt gå ut imorgon; då finns hela Sthlm kvar där för mina fötter!
Men innan dess ska jag umgås lite till med min negligerade familj, äta lite mer julgodis och kittlas med mina syskon.
Min familj får en ordentlig helg om året - Mina vänner, staden och utelivet får mig resten.
Hela det här inlägget och hela min förhållning till allt det här är minst sagt ambivalent.
Men jag kommer sova gott inatt.
Kommentarer
Trackback
